Apropå fastan.

I år avstår jag tydligen från sömn. Det sker helt ofrivilligt och kommer att bli min mest framgångsrika fasta någonsin. Mycket mera lyckad än de gånger jag försökt på riktigt. Att sådant tänker en trött och förvirrad moddalärarhjärna på mitt i natten en måndag. Om nu någon alltid har råkat undra.
Publicerad idag kl. 00:03

Om sportlov och intressanta blogginlägg.

Jag har sportlov den här veckan och tänker passa på att bedöma en ganska imponerande mängd textkompetenssvar nu då jag äntligen har tid. Räkna alltså inte med jättemånga inlägg den närmaste tiden. Jag ska jobba för fullt och undvika att hänga på sociala medier. Bara så ni vet.

Och så ett litet tips: jag läste nyss ett intressant inlägg om tro, andliga modersmål och fasta hos Liisa och tycker ni också ska göra det.

Publicerad igår kl. 22:45

Dagens viktiga fråga.

Kan för många uppsatser påverka ens kognitiva förmåga?Jag har läst 80 textkompetenssvar på ett dygn, närtidsminnet är förstört, jag har svårt att skilja mellan dröm och verklighet och koncept som tid och rum känns allt mer relativa. Dessutom dansar jag vid mitt ståbord bara för att hålla mig vaken, jag är konstant hungrig, jag associerar underligt, jag vill rödpensrita på allt och jag tänker på jättekonstiga saker precis hela tiden. Jag vet inte om detta är normalt, men åtminstone känner jag mig duktig.

Det bör kanske tilläggas att jag än så länge inte bedömer och slår fast vitsord. Om nu någon trodde det. Jag sparar det till sportlovet då det finns tid och lugn att jobba.

Publicerad 14.02.2018 kl. 23:12

Ett praktexempel på hur kvinnliga författarskap (omedvetet) förringas.

Medan jag planerar en splitterny kurs stöter jag på följande pärla i det enda läromedel i modersmål och litteratur vi har tillgång till just nu. Känns som ett praktexempel på sådan litteraturhistorieskrivning som osynliggör kvinnan. Jag fattar ju att det inte är så lätt att inte alls nämna maken, men kanske att Fredrika Runebergs författarskap hade förtjänat betydligt mera utrymme än det faktum att hon råkade vara gift med en känt poet. Runeberg var ju ändå författare i sin egen rätt. Hon skrev romaner och essäer, var bildad och hade åsikter. Hennes efterlämnade texter har varit en guldgruva för litteraturforskningen.

Publicerad 12.02.2018 kl. 06:12

Det som inte är det bästa med läraryrket.

Om det finns en sak jag inte gillar med mitt jobb är det kvällarna, lördagarna och söndagarna: dagarna och tidpunkterna då en borde ha tid för avslappning, medmänniskor och umgänge, men nästan aldrig har det.

Jag väljer regelbundet att jobba hellre än träffa vänner. Väljer att ha ork med det som gör att jag klarar följande dag, vecka eller månad. Att vägra jobba för att träffa nära och kära förvandlas nämligen snabbt till högar av olästa uppsatser och mängder av oplanerade lektioner. Det känns inte som ett hållbart alternativ. Alltså jobbar jag.

Fritiden hemma balanserar jag så att det finns maximalt med tid för hundar och M och möjligast många minuter och timmar för arbete. På fredag kväll badar jag bastu och på lördag vilar jag och undviker att tänka på jobb. Dels för att prioritera annat viktigt och dels för att hjärnan ska orka med allehanda förberedelser och eventuell korrektur på söndagen.

Det är ofta söndagarna som är de tyngsta. De är dagar som präglas av balansgång mellan att ännu få ta det lugnt och slappna av och att känna ångest och skam över ogjort arbete. Och så är de dagar som åtminstone i teorin borde innebära tid för umgänge med nära och kära, ett faktum som innebär att söndag i praktiken ofta betyder att välja bort människor (vilket jag gjorde det senast idag). Att allt i det här yrket är inte guld och gröna skogar trots att det mesta är.

Jag är inte missnöjd med mitt jobb, bara så ni vet. Bara det att jag ofta skriver om hur mycket jag gillar arbetet och att jag ibland känner jag borde nyansera lite. Att fokuset på jobb leder till att jag regelbundet känner jag måste vara en mindre bra, engagerad och närvarande vän, son och sambo grämer ibland och känns relevant att lyfta fram i sammanhanget.

Sedan är det känner jag - apropå sammanhang - viktigt att kontextualisera* lite. När jag skriver detta har jag nyss genomlevt ett julavbrott utan en enda ledig dag, ett januari med över 200 korrigerade uppsatser, en förra vecka då jag regelbundet jobbat till över två på natten och just nu ser jag framemot imorgon då jag får en bunt bestående av ca 140 textkompetenssvar. Att just nu syns det tunga extra bra och det dåliga samvetet är påtagligt.

Ändå Väntar jag med iver på eftermiddagens och kvällens planeringspass och hela nästa vecka. För det blir kul och jag är nu tydligen en gång för alla funtad på det viset. Och det dka ni veta är guldkant åtminstone i den vardag som är min.

 

*Det är stor fokus på kontext i den nya läroplanen i modda. Känns viktigt att nämna i sammanhanget.

Publicerad 11.02.2018 kl. 13:21

8.2.2018.

Vid morgonkaffet nickar jag entusiastiskt och instämmande åt en insändare om dåligt eterspråk i Yle Vega. Samtidigt funderar jag på att igenkännarglädjen måste vara ett ålderstecken och på vad det säger om mig.

Publicerad 08.02.2018 kl. 10:04

Min absolut sämsta sida.

Min absolut sämsta sida? Jag är kroniskt, patologiskt och ohjälpligt sen överallt och hela tiden och jag kan inte för mitt liv förstå HUR det är möjligt att vara en så stor tidsoptimist som jag. Har ni tips för att råda bot på detta?

Gärna något mer avancerat än "starta en halvtimme tidigare". Det har jag redan gjort. Jag har: vaknat flera timmar före avfärd, duschat evigheter före bråttom och dragit på mig skor halva och hela timmar före minsta chans att bli sen. Det funkar inte. Ju tidigare jag startar desto senare blir jag och det är bara sjukt.

Har du en sämsta sida du gärna skulle åtgärda?

Publicerad 07.02.2018 kl. 22:40

Om datorer, telefoner och gymnasier.

Vems uppgift är det att se till att studerande på gymnasiet inte använder sin telefon på lektionstid, vem ska försäkra sig om att laptopen används till det den ska och vem ansvarar för att den enskilda gymnasisten lär sig det hen ska? Det här har jag funderat på igår och idag samtidigt som jag roat mig genom att följa med den enorma uppståndelse som först ett beslut vid Mattlidens gymnasium och sedan ett annat vid Pargas Svenska Gymnasium gett upphov till.

Det som har hänt är alltså att lärare vid de två skolorna har bestämt sig för att på olika sätt begränsa de studerandes mobilanvändning lektionstid. Ledordet verkar vara arbetsro och målet att styra bruket av teknik så att det stöder inlärningen. Jag tycker beslutet är lätt att förstå, inte minst med tanke på att de studerande som berörs av begränsningarna har ett förflutet i en relativt odigitaliserad grundskola där de sannolikt fått rätt begränsad handledning i fråga om ansvarsfullt bruk av digitala hjälpmedel.

Samtidigt måste jag säga att en del tvärsäkra förståsigpåare i kommentarsfälten får mig att häpna. Det är många som verkar tycka att telefoner borde vara helt förbjudna och att datorer helst också borde slopas och att gymnasiet är frivilligt och smakar inte reglerna så är det bara att stanna hemma och allt VAR faktiskt bättre förr och hör sen.

Jag läser och plötsligt vet jag inte längre vad jag ska tycka. För visst har vi som lärare ett ansvar att fostra våra studerande till ansvarstagande digitala konsumenter, vi ska lära dem vett och etikett och vi ska kräva att de fokuserar på det som är viktigt och att de är mer än fysiskt närvarande på lektionerna.

Att begränsa och styra bruket av telefoner och datorer på gymnasienivå är i mitt tycke okej så länge det handlar om att läraren signalerar när skärmen ska vara avstängd och uppmärksamheten riktad åt annat håll. En lärare ska till exempel kräva att de studerande lyssnar på den som leder undervisningen och på varandra.

Att till exempel samla in telefoner i början av lektionen är däremot en extrem åtgärd och måste vara både kortvarig och välmotiverad. En sak som görs för att skapa sundare rutiner och till exempel påminna de studerande om något de borde ha lärt sig redan då de var elever i grundskolan. På sikt hör dylika ingrepp enligt mig inte hemma i gymnasiet, då de riskerar skjuta över ansvaret för den enskilda studerandes inlärning på läraren. Och ni vet vad jag tycker om sådant.

Vad tycker ni, hör telefoner och laptops hemma på lektioner eller inte och på vems ansvar är det att se till att de studerande inte missbrukar dem?

 

Publicerad 06.02.2018 kl. 23:20

Bilder från en skogspromenad.

Om nu någon trodde att jag enbart funderat på Fredrika Runeberg idag så kan jag intyga att så inte är fallet. Jag har också rättat uppsatser och avbrutit korrekturkarnevalen för att promenera i den soliga skogen ute på Vårdö. Att så duktig är jag.

Publicerad 05.02.2018 kl. 22:03

Runeberg!

Det är Runebergsdag idag. Ett utmärkt läge att komma ihåg författaren Johan Ludvig var gift med tycker jag. Fredrika Runeberg alltså: skrev bland annat två romaner varav den ena skulle vara den första historiska någonsin i Finland om den getts ut när den blev klar, essäer, dikter och en massa andra texter. Och så skötte hon ett hem med en massa barn och tidvis sin mans arbete så att han i lugn och ro skulle få koncentrera sig på att dikta och vara nationalskald.

I dag minns de flesta henne för att hon skapat en fucking bakelse. Medan hennes man och alla andra halvbegåvade gubbar får en egen dag för att hedra sina författarskap*. Att det kan ni tänka på medan ni går in på Nordisk kvinnolitteraturhistoria och läser två korta artiklar om den människa som nationalskalden fick vara gift med (1, 2). Gör det. Nu!

 

*Men inte Fredrika Runeberg eller Bremer eller Edith Södergran, Mina Canth eller någon annan av de otaliga fruktansvärt begåvade kvinnor vårt land kunde välja att stoltsera med. Att vad tycker ni om det?

Publicerad 05.02.2018 kl. 21:38

Ett litet inlägg om förfrusna skägg, helgen som gått och allt fantastiskt som hänt.

Det slog mig just att jag inte skrivit något på hela veckoslutet. Jag har inte orkat och inte haft lust och så har det funnits en massa annat att än blogg att hinna med och så blev det som det blev. Har ni saknat mig?

Tänkte väl det! Då ska ni få veta vad jag sysslat med de senaste dagarna.

På fredag hade jag jättemånga möten och jättemycket jobb och så avrundade jag med jättehärlig abimiddag. Våra studerande hade fixat sjukt fint och ordnat med genomtänkt program med tal och allt och om mig sades saker som var så fina att jag rodnade och fällde en tår och kände stor glädje för jag beskrevs som precis sådan som jag vill vara för mina studerande. Det var stort vet ni, jag blev nästan lite hög i korken.

På lördag var vi på kalas till Strömfors, vilket var kul. Jag åt enorma mängder chips och godis. Efter kalaset handlade vi mat för hela veckan, vilket inte var lika tillfredsställande som att kalasa

Idag var jag och hundarna till Vårdö. Vi gick dit över isen och jag typ förfrös mitt skägg.

Tyra ogillade landgångarna. Hon tyckte de var så otrevliga att hon övervägde att stanna ute på ön. Jag krishanterade mig ur den hotfulla situationen genom att transportera henne över de farligaste sträckorna och är faktiskt ganska nöjd med mitt agerande.

Väl hemma lagade jag och M mat för hela veckan. Det gick överraskande snabbt och just nu känns det skönt att veta att ingendera av oss behöver stressa med att hitta på vad vi ska äta under veckan. För det är redan gjort. Inte alls dumt tycker jag.

Publicerad 04.02.2018 kl. 23:09

Om läroplikt.

Tycker ni att vi borde förlänga läroplikten? För en hel vecka sedan läste jag nämligen om att Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken tycker att vi borde göra det för att försäkra oss om att möjligast många unga fortsätter till andra stadiet och den vägen optimerar sina chanser att få jobb. Jag tycker förslaget är synnerligen dåligt och förljaktligen har jag den senaste veckan funderat på vad det är som gör att denna idé känns så dum.

Det allra första jag gjorde var naturligtvis att googla rådet för att få en uppfattning om hur pålitliga medlemmarna är som opinionsbildare i utbildningsfrågor. Som tyckare i frågor om läroplikt och andra stadiet blir svaret: inte jätte. Rådet består av fyra professorer i nationalekonomi och en professor i socialpolitik och inget tyder på insyn i vardagen i skolor på andra stadiet. Något säger mig att vad som är bäst för den de unga är av underordnad betydelse då de författar sin rapport. Därför ska ni inte lyssna på dem, utan på mig.

Så här tänker jag: det finns inget i sig saliggörande i att tvinga unga människor som helt saknar intresse för skolgång att fortsätta studera efter grundskolan och att förlänga läroplikten innebär på intet sätt att dessa unga lär sig ta mera ansvar än den mängd de redan lärt sig undvika i slutet av årskurs nio. För att nå dem som stannar hemma när grundskolan ringt ut behövs andra metoder. Sådana som gärna får kosta, beaktar de ungas verkliga behov och  inte gör att andra stadiet omfattas av läroplikten.

För vet ni vad? Att de studerande frivilligt väljer att studera vid gymnasier och yrkesskolor är avgörande med tanke på deras utveckling till ansvarsfulla och självständiga vuxna. Att andra stadiet inte omfattas av läroplikten gör det möjligt för lärarna och skolorna att kräva att de studerande tar ansvar för sin egen inlärning. Åtminstone gymnasiet saknar de på många håll i grundskolan inbyggda mekanismer som gör det så gott som omöjligt för barn och unga att på ett realistiskt sätt få uppleva konsekvenserna av oinlämnade arbeten eller uteblivna prestationer. På andra stadiet finns det ingen likadan vilja eller skyldighet att curla med studerande och det är precis så det ska vara. Någon gång måste de unga lära sig att själva ta ansvar och att tvingas göra det på andra stadiet strax innan de blir vuxna är inte alls fel.

Jag vill inte ha förlängd läroplikt. Jag tror inte en sekund på att vi kommer lösa problemet med ungdomar som riskerar bli utslagna för att de stannar hemma efter grundskolan genom att curla lite mera med dem. Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken föreslår en alltför enkel lösning på ett extremt komplext problem. Det är märkligt, men förståeligt för trots att de fem professorerna säkert besitter stor sakkunskap på sina egna forskningsområden, är jag övertygad om att de saknar nödvändig insyn i när det gäller läroplikt och andra stadiet. Därför hoppas jag att beslutsfattarna inte lyssnar på rådet just den här frågan.

Vad tycker du om förslaget? Behöver vi en förlängd läroplikt eller inte?

Publicerad 01.02.2018 kl. 23:00

Onsdagssanning.

Vissa dagar är vår valp mer rumsren än andra. Idag kissade hon i soffan.

Publicerad 31.01.2018 kl. 23:26

Några av världshistoriens farligaste ord.

I simhallens omklädningsrum hör jag en far diskutera med sina två söner. Tydligen har pappan en idrottsskada och en av pojkarna undrar hur pappa kan hålla på med en massa sport när det är något som gått sönder. Gör det inte ont undrar killen och pappan svarar att visst, det värker precis hela tiden men en sak måste sonen lära sig och det är att riktiga män varken klagar eller gråter. Grabben som alldeles uppenbart ser upp till pappan begrundar svaret en stund och verkar nöjd med det.

Jag står kvar en lång stund efter att far och söner avlägsnat sig från omklädningsrummet. Tänker på orimliga könsroller, unken mansbild och att det antagligen är få ord genom världshistorien som orsakat så mycket sorg och lidande som de några jag just hört yttras.

Hemma tänker jag att det just på grund av att barn så ofta och på så många ställen får höra hur de på basen av sitt antagna kön bör eller absolut inte får vara, är så oerhört viktigt att vi som jobbar med barn och unga strävar efter att inte bekräfta könsroller eller normativt beteende. Vår uppgift är inte att forma barn till pojkar eller flickor, utan att fostra individer.

Vad säger ni till det?

Publicerad 31.01.2018 kl. 21:29

 

 

 

kuva (11)

Hej. Jag är Rofa. 32 år gammal, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer