Dagens insikt(ish).

Jag har påmints om att en inte behöver skriva långt för att skriva bra och att form hursomhelst aldrig garanterar kvalitet. Det känns befriande och frustrerande på något vis.
Publicerad idag kl. 18:29

Upptäckt klockan 23.29.

Visste ni att det låter helt sjukt äckligt i ens huvud om en äter mandarin och använder öronproppar samtidigt? Upplevelsen får tre citrusklyftor av fem möjliga. 
Publicerad igår kl. 23:29

Om arbete, hälsa och välbefinnande.

Under en paus läser jag en om vad männsikor behöver göra för att må bra på sina arbetsplatser. De ska bara: sluta skynda, börja sova, jobba effektivt, jobba i rätt slags utrymmen och jobba utan att slösa tid på onödiga möten. Lätt som en plätt tänker jag.
Publicerad igår kl. 11:00

Betraktelse.

Nästan alla lärare jag känner jobbar kvällar, veckoslut och nätter. Jobbar då de människor de delar hem och liv med gör annat. Det tröstar mig att veta att jag på intet sätt är speciell.

Publicerad 15.01.2018 kl. 23:33

Disclaimer.

Apropå det förra inlägget känner jag ett starkt behov att skriva en disclaimer och påpeka att det närmast skrevs för att jag behövde få raljera över min otillräcklighet. Ta det med en nypa salt. Min själs mörker är inte jättemörkt.
Publicerad 15.01.2018 kl. 11:25

Söndag klockan 23.49.

Här sitter jag och jobbar igen. Det har ärligt talat varit ett förbannat jobbigt veckoslut och det är helt och hållet mitt eget fel. Förra veckan var skittung och skitlång och jag har inte lyckats varva ner trots att jag inte jobbat nästan alls under mina två lediga dagar. Trots att M och hundarna hållit god min har jag märkt att jag inte precis varit någon fröjd att leva med under helgen. Att så kan det också gå.

Arg, stressad, lättirriterad, överkänslig, överspänd och fullkomligt orimlig är vad jag skulle svara om någon just nu skulle be mig beskriva mig själv med tre ord. För tre ord är för lite för att förklara hur det känns längst inne i min själs oändliga mörker.

Helt ärlig är det ju säkert karma som bestämt sig för att jag behöver en spark i skrevet efter förra veckans prutthurtiga och stressfria söndagsinlägg. Vackert så. Inte kan ju en gå omkring och tro att det är sådär bara att bli kvitt all existentiell ångest.

Det gör ont att leva. Så är det bara. Det här funderade jag på till den milda grad att jag insåg att jag typ semesterstressade över allt jag ville hinna med under lördagen och landade i en formulering som nästan fick mig att känna mig som Carrie Bradshaw*: kan det vara så att bestämda åsikter om vad en behöver för att må bra gör det omöjligt att slappna av?

Personligen tror jag att jag är nära en stor sanning med min fråga. Å andra sidan känner jag mig både lugn och slapp nu då jag äntligen kommit igång med jobbet. Det väcker andra frågor: är jag arbetsnarkoman, har jag bara varit plågad av ogjort arbete eller är det helt enkelt så att jag lider av en kronisk oförmåga att dra tummen ur?

Det är svårt att säga och nästan omöjligt att veta. Det enda vi kan vara helt säkra på är detta: att jag eventuellt kan ha en tendens att ibland vara onödigt dramatisk.

*Vet ni för att hon alltid ställer frågor när hon skriver.

 

Publicerad 14.01.2018 kl. 23:49

Om du läser bara en text idag och andra spännande tips.

Rubriken lovar tips och texter och det är precis det inlägget innehåller. Här kommer en lista över betydelsefulla saker jag varit med om idag. Jag tänker börja med det som är allra viktigast och sedan fortsätta i ingen speciell ordning. Varsågoda och njut!

  1. Om du läser bara en text idag tycker jag det riktigt bra kan vara Amandas inlägg om hur alla människor i grunden "bara är offer för sina omständigheter". Mitt i prick som vanligt.
     
  2. Om du mot förmodan alltid har varit lite nyfiken på hur min röst låter ska du klicka här och höra dagens avsnitt av podden Östnyland på 20 minuter. Jag säger inget smart, men är med genast i början tillsammans med vår skolas debattlag (de säger smarta saker) som senare på dagen var med i final i en stor debattävling mellan många finlandssvenska skolor.
     
  3. Om du vill läsa om hur jag kan bete mig pinsamt är det bara att läsa vidare. Den här sista punkten är nämligen mera bekännelse än tips: det gick jättebra för vårt debattlag. Mindre bra för mig. De vann. Jag betedde mig som en bollsportsförälder. Här kan du läsa en jättebra text av Katarina von Numers Ekman om varför det inte är en bra grej. Jag var kanske inte riktigt (eller alls) lika extrem som exemplen i texten, men nog har jag ikväll suttit och funderat på hur tävling och diverse därmed förknippade domslut gång på gång lyckas locka fram mina sämsta sidor. Att inte är det ju klokt inte.​

 

Nu vet ni det. Idag har på många sätt varit en sjukt fin dag. Debattsegern som på intet sätt är min förtjänst och som jag inte gjorde något för är ett vackert körsbär på tårtan. Finns väl få saker i vardagen som känns bättre än att få se sina studerande lyckas. Att jag var glad och stolt, vet ni.

Publicerad 11.01.2018 kl. 21:27

Hjärnprupp i lunchrusningspendeln.

Jag åker metro västerut. Kan rapportera att tåget är så fullt att en del resenärer är tvugna att dela avdelning och ibland också rent av sitta bredvid varandra. Jag själv väljer att stå för att minimera risken för ögontakt och annat ovälkommet umgänge med mina medpassagerare och tänker samtidigt på vilket rabalder en så här effektivt utnyttjad transportkapacitet skulle orsaka i vår västra grannstad. Nog är det ju sjukt att det ska få vara så här i Finland år 2017.

Publicerad 11.01.2018 kl. 12:15

Vem röstar du på i presidentvalet?

Gjorde Yles valkompass och fick ett resultat som bekräftar det jag redan visste: den sittande presidenten kommer inte att få min röst för den ger jag åt samma kandidat som senast. Inte heller annars bjöd kompassen på några stora överraskningar. Att en av kandidaterna var så opassande och landade så långt ner på listan att den ite ens ryms med på bilden var helt väntat, men helt ärligt hade jag trott att Torvalds hade fått fler poäng än Vanhanen. Kanske jag bara är en urusel finlandssvensk då språkpartiets kandidat uppenbarligen passar mig så illa.

Nåväl. Jag vet vem jag tänker rösta på. Vem är din favorit (och varför)?

Publicerad 10.01.2018 kl. 07:00

Dagens sanning.

Ibland tycker jag de delningstexter jag författar på facebook är betydligt bättre än de inlägg jag delar. Vilken jävla tragedi.
Publicerad 09.01.2018 kl. 22:59

Om floppar och förberedelser.

Ibland händer det att jag åker iväg till jobbet och känner mig jättevälförberedd. Sedan går jag in i mitt klassrum, kopplar på datorn, börjar undervisa och märker att inte har någon koll alls, eller att jag förberett mig på ett sätt som inte hjälper mig tro på det jag sysslar med. Det här har hänt förvånansvärt ofta på sistone.

Jag tror att det beror på att jag experimenterat med att återanvända lektionsplaner - har alltså inte haft möjlighet att göra det i någon egentlig utsträckning tidigare - och på att återvinning helt enkelt inte är min grej. Det är svårt att säga exakt vad det är som är svårt, men ett problem är nog det att jag helt enkelt inte orkar engagera mig i en plan jag använt för första gången för ett par månader sedan. Istället känner jag mig uttråkad samtidigt som jag inbillar mig att jag är mer förtrogen med planen än jag egentligen är. Får väl helt enkelt återgå till att planera från noll istället. Så som jag alltid gjort.

Rutin är bannemig inget att lita på.

 

 

Publicerad 09.01.2018 kl. 21:58

Guide till gott samvete och den ultimata söndagen.

Vet ni vad? Jag har hittat ett sätt för lärare att slippa all söndagsångest! Det är sjukt enkelt. En skjuter bara upp alla göromål till natten mot måndag istället, för helt ärligt: det är väl ingen som någonsin sover tillräckligt den natten hur mycket en än försöker. Jag gör det åtminstone inte. Brukar istället gå omkring med dåligt samvete och vara stressad och sur och irriterad och jättemedveten om att varje minut jag försöker njuta av livet, är en minut jag snor av nattsömnen och jobbet och det är inte så trevligt att tänka på sådant medan jag väljer att göra annat hela dagen.

Idag bestämde jag mig för att jag jobbar på kvällen och att det får ta hela natten om det vill och det verkar fungera. Har inte känt mig som en dålig människa nästan alls idag. Åtminstone inte på grund av jobbet.

Istället har jag varitt jättemycket med M och jättemycket med hundarna och lagat mat och promenerat jättemycket med dem och faktiskt haft tid att varva ner. Nu känns tanken på en ny arbetsvecka inte alls fel.

Jag tycker jag har hittat på en jättebra avslappningsmetod och är säker på att den går att tillämpa på liv som liv oavsett yrke. Så nu vet ni hur ni ska göra för att få uppleva stressfria söndagar. Skjut upp allt ogjort till natten istället. Fatta vilket fantastiskt självhjälpstips jag bjuder er på! Att varsågod bara.

Publicerad 07.01.2018 kl. 20:59

Om svenska, finska, tvåspråkighet och kampen om tolkningsföreträde.

Jag sitter denna fredag och funderar på debatten som i veckan blossade upp kring Chritoffer Taxells paradox (Läs mera: x, x) och tvåspråkighet och inser att den mer än någonting annat är en tävling om tolkningsföreträde. Debatten handlar på ett djupare plan om vem som har rätten att definiera vad som är finlandssvenskt och värt att uppskatta och bevara och jag tror att det är därför det blir nästan omöjligt med dialog.

Jag vet själv att jag provoceras alldeles oerhört av att tvåspråkigheten - den språkliga verklighet jag fötts i och vuxit upp med - så ofta framställs som något hotande och problematiskt. Det faktum att människor som är uppvuxna under helt andra språkliga omständigheter än jag, tar sig friheten att slå fast vilken språkighet som är den enda rätta för svenskfinland och därmed också den enda rätta för en äkta finlandssvensk känns rent ut sagt skit. Det är sådant som får mig att känna att jag - mitt yrke och mitt kulturbärande uppdrag till trots - inte vill höra till ankdammen och inte vill vara med. För mitt liv och den verklighet jag lever i är inte och har aldrig varit enspråkiga. Jag till och med känner på två språk.

Jag tror att det är svårt för en person som vuxit upp och levt stora delar av sitt liv enbart på svenska att förstå hur Finland och ankdammen ter sig ur mitt perspektiv. Precis som det är helt omöjligt för mig att veta hur det är att leva i det här landet och inte kunna finska.

Jag kan inte veta men jag kan försöka föreställa mig och jag vet att den kan vara både riktigt jävligt och fruktansvärt svårt. De år jag jobbat utanför huvudstaden har lärt mig en viss ödmjukhet inför olika former av finlandssvenskhet. Jag har varit tvungen att inse att min språkliga verklighet inte är den enda rätta eller ens den per definition bästa. Den är istället precis lika rätt eller fel, bra eller dålig som dess enspråkiga dito. Får väl vara tacksam för alla människomöten som öppnat ögon och liv jag fått blicka in i.

Ni som läst min blogg en längre tid märker kanske att min inställning till Christoffer Taxells uppfattning av verkligheten i svenskfinland har mjukats upp en hel del. Det betyder inte att jag ger honom rätt. Det kommer jag aldrig att göra. Däremot kan jag acceptera och inse att det säkert finns ställen i det här landet där det han säger är sant för många och de här personernas behov måste beaktas och deras önskemål respekteras. Jag ska inte sitta i Helsingfors och tycka i frågor som har med med till exempel Österbottniska finlandssvenskars språkliga vardag att göra. Den är jag lika obehörig att uttala mig om som de är om min.

Det jag däremot anser mig få sitta i Helsingfors och tycka är att det behövs dialog i svenskfinland. Just nu upplever jag inte att det finns någon sådan. Det finns en viss (falsk?) känsla av samhörighet som konstruerats kring ett gemensamt språk vi inte helt klarar av att enas om hur vi ska förhålla oss till, men inte så mycket mera än det.

Skulle jag få välja, skulle vi vi slopa alla föreställningar om ett enhetligt svenskfinland. Vi kommer aldrig att finna universallösningar som passar samtliga regioner helt enkelt för att det inte är samma sak att leva på svenska på alla orter där språket talas. Personligen hoppas jag på att vi blir bättre på dialog och regionala lösningar, inte minst i fråga om språken. Här kunde SFP visa vägen, men det förutsätter att partiet släpper den officiella och tillsynes blinda tilltron till den Taxellska paradoxen.

Publicerad 05.01.2018 kl. 22:46

Två saker som irriterar mig mera än folk som simmar på fel bana i simhallen.

Vet ni vad? Jag har hittat två saker som stör mig mera än folk som simmar på fel bana i simhallen: människor som är idioter i hundparker och min egen oförmåga att upplysa sagda individer om deras tillkortakommanden.

Kanske föga överraskande så var jag nyss till hundparken med T och F. Det var jätteroligt och på alla sätt sjukt nyttigt för dem båda att få leka med andra än varandra där. Inte minst med tanke på att varken jag eller M vill att våra hundar blir sådana som inte uthärdar annat sällskap en det egna.

Nåväl. Det var jätteroligt tills det plötsligt inte längre var det för att en person som uppenbarligen saknade all koll på hundparksetikett stegade in i inhägnaden och - efter att hens jycke först passat på att valla alla andra närvarande - förvandlade en trevlig lekplats till en arena för hens och hens husdjurs bollslungarkalas. Plötsligt fanns det ingen plats för de andra hundarna att umgås, för allt handlade om att jaga fåniga projketiler som inte har något i en hundpark att skaffa.

Det är i det här skedet av berättelsen som jag tappar humöret och tålamodet med både mig själv och den urblåsta hundägaren. Inte nog med att hen i motsats till varje normalt funtad människa inte förstår att en inte bara kan kliva in i en hundpark och börja kasta boll eftersom leksaker i regel är förbjudna, hen reagerar inte heller på att vår äldre hund uppenbart blir uppjagad av bolleken eller på mina försök att kalla på hunden för att få bort den från leken och avbryta det oönskade beteendet. Den vilsna hundägaren fortsätter för övrigt också kasta boll åt mina hundar medan jag med koppel i hand försöker kalla på dem för avlägsna mig från parken och det beteendet anser jag att slutgiltigt och med all önskad tydlighet visar hur lite personen har att göra på insidan av grinden i en dylik inrättning.

På vägen hem hittar jag - som alltid - på tusen saker jag kunde ha sagt åt personen som gav min kväll motsatsen till en guldkant. Det är så fruktansvärt irriterande att jag alltid fattar att och vad jag borde säga, först när det är helt för sent. Det här är alltså den andra saken som stör mig mera än folk som simmar på fel bana: att jag aldrig lyckas säga ifrån då jag borde, utan hittar de briljanta, knivskarpa, dräpande formuleringarna först när det redan är för sent att protestera. Jag är socialt inkompetent på det sättet.

Ganska sjukt egentligen att jag kan bli så upprörd av att människor inte lyckas följa beteendenormer som för mig är helt självklara, att jag inte ens klarar av att protestera när jag känner att något går fel. Jag borde ju inte vara bitter på typen som inte tog hänsyn i hundparken utan jobba på min egen attityd och mina egna sociala tillkortakommanden. För jag fattar ju precis att hela situationen hade gått att undvika om jag lyckats öppna käften.

Om det inte gått precis tvärtom vill säga. Det kan ju vara att den egoistiska hundägaren hade visat sig vara av den typen som blir ilsken av konstruktiv kritik och det hade varit illa. Det hade nämligen bekräftat att jag har all orsak att vara konflikträdd och dålig på att säga ifrån och det i sin tur kunde ha lett till precis vad som helst.

Kanske bäst jag fortsätter tiga.

 

Publicerad 04.01.2018 kl. 20:24

Om julhälsningar och välbehövliga pauser.

Hej på er! Ville bara meddela att jag tar en liten paus över julen. Ska låta bli att jobba och koncentrera mig på familj, vänner och skönlitteratur.

På den första bilden ser ni hur glad jag blev av den fina julhälsningen ett gäng tomtar - som jag på goda grunder misstänker i själva verket är studerande i vår skola - delade ut åt oss lärare. På den andra bilden ser ni själva hälsningen. Alltid kul med respons, framförallt varm, positiv och omtänksam sådan. Jag har nog landat på ett bra ställe tror jag.

God jul på er alla!

Publicerad 22.12.2017 kl. 21:53

 

 

 

kuva (11)

 

Länkar:

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar