Ny adress: rolfblauberg.wordpress.com

Så en dag förra veckan hände något jag inte ville, men nog anade att för eller senare skulle hända. Jag liksom alla andra som bloggat på Ratata fick ett mejl som kort och sakligt meddelade att portalen kommer läggas ned. Att det blev så är ingen överraskning. Trots att jag både sett och upplevt att de som jobbat med portalen har gjort sitt bästa och faktiskt i mitt tycke har producerat en hel del intressant innehåll, har fingertoppskänslan varit att de aktiva bloggarna blivit allt färre.

Det känns vemodigt på något sätt att vara tvungen att flytta Kaffepausen till en annan portal, men nu är det gjort trots att det skulle vara möjligt att fortsätta uppdatera ratatabloggen till och med medlet av september. Det känns meningslöst att fortsätta producera innehåll på en portal som någon bestämt att ska dö nämligen. Så nu finns jag åtminstone en tid framöver på den smått pretentiösa adressen rolfblauberg.wordpress.com. Att det blev just det domännamnet beror inte på att jag känner ett behov att framhäva att det är just jag som skriver bloggen, utan på det faktum att ett norskt café som senast uppdaterat sin blogg år 2016 har det namn jag suktade efter. Å andra sidan kanske förnamnefternamn inte är så dumt. Det lämnar dörren öppen för att göra något annat av bloggen om jag någon dag får ett infall som styr mig i en sådan riktning.

Ratatabloggen går att läsa till och med slutet av 2020 (tror jag). Jag kommer inte radera den, men den försvinner senast då servrarna körs ner någon gång under nästa år. Hur jag gör med de gamla inläggen vet jag ännu inte och i just det här skedet är det ingen prioritet att veta.

Jag är glad och tacksam för att just du som läser det här orkar göra det. Om du är en av dem som länge läst bloggen här på ratata hoppas jag du följer med mig till den nya domänen och har lite tålamod med designen, och om du är en alldeles ny läsare är du hjärtligt välkommen att hänga med på fortsatta äventyr på annan ort. Sommarens mål är at åtgärda utseendet och uppdateringstakten. Häng med, det här kommer bli bra.

Tack.

22.06.2019 kl. 23:23

Kalhygget.

Det har snart gått åtta år sedan förra gången jag rakade bort hela mitt skägg. Den gången var mellanår från studierna och jag hade ganska nyligen börjat jobba på ett högstadium. Samma morgon som jag för sista gången på många år lät rakhyveln glida över hela mitt ansikte undervisade jag en åttondeklass som brast ut i kollektivt skratt när jag kom in i klassrummet. "Du ser ju ut som en av oss" och "vi trodde du var närmare fyrtio än trettio, men nu ser du ut som om du var femton" var saker mina elever sade åt mitt tjugofemåriga jag och av allt att döma kom det att forma mitt beteende för följande gång jag rakade bort allt var igår.

Det var en märklig känsla att se min spegelbild och min kalhyvlade kind. Jag hade helt glömt bort att så stora delar av min personlighet och framförallt min haka består nästan uteslutande av skägg. Nu känner jag mig halv på något vis. Tror varje gång jag går förbi en spegel att en medelålderman med dubbehaka har brutit sig in i vår lägenhet. Det är en konstig upplevelse.

Samtidigt var det nödvändigt att hyvla. Min hy reagerar på stress och som ni ser på bilden är den rejält irriterad på de kalhuggna områdena. Kanske bra att låta den andas och återhämta sig under de dagar och veckor det tar för min personlighet, haka och käklinje att växa ut.

13.06.2019 kl. 10:15

Skönt att det äntligen är sommar.

De första dagarna efter skolavslutningen går åt till återhämtning och att försiktigt trappa ner arbetsbelastningen. Söndagen är dimma och minnena från dagen saknar skärpa. Jag vet att jag sov och anar att vi hängde hemma och kollade på Game of Thrones.

Måndagen är trög, jag spelar innebandy på kvällen och hänger på Sompasauna med D mot natten. Det är en märklig upplevelse. Inrättningen påminner mig på något märkligt vis om de ockuperade hus jag besökte under året i Berlin. Fast bastun på Sumparn känns fräschare än de nedgångna tyska byggnaderna. Skönt med tanke på nakenheten.

De värsta humörsvängningarna hittills drabbar mig på tisdagen, en dag som annars går åt till att i en tom skola planera nytt läsår tillsammans med några kollegor. På kvällen är det hundskola och Freja lyckas med allt trots att mitt humör på intet sätt är i samklang med hennes högkänsliga lynne. Det är inget mindre än ett mirakel.

Den här onsdagen fortsätter jag planera tillsammans med ett par arbetskamrater. Vi skapar schema för morgondagens mastiga maratonmöte och får fason på en synnerligen motsträvig kurs. Känner att vi vinner. Jag har lånar också en hög böcker och drömmer om att få slänga mig i soffan och plugga pedagogik så fort jag har gett respons på vårens sista sena texter på fredag.

Skönt att det äntligen är sommar.

05.06.2019 kl. 19:21

Slutetpåläsåretångesten.

Att jobba som gymnasielärare på våren är lite som att i flera månader samtidigt trampa vatten och springa för livet och aldrig sluta förrän man möter väggen. Det är en lite intensiv process som brukar ta mellan några veckor ett par månader att överhuvudtaget återhämta sig från. Igår var det avslutning och dimission* och hela dagen idag har jag inte riktigt vetat vad jag ska göra med mig själv. Det är oerhört svårt att bara slappna av.

För mig består slutetpåläsåretångesten av två huvudsakliga delar. Dels är det svårt att varva ner efter flera månader av sömnlös prestation och dels finns det en oerhörd sorg och glädje för att så många fina typer kommer att finnas i helt andra klassrum och korridorer nästa läsår. Lärarjobbet är ett ständigt pågående projektarbete i vilket det ena uppdraget avlöser det andra. Det blir många avsked och många kära minnen varje år och för mig som avskyr avslut finns det i processen ett emotionellt element som kräver minst lika mycket tid för återhämtning som den utmattning arbetsbelastningen oundvikligen leder till.

Just nu är det svårt för mig att känna glädje över det faktum att det här läsåret på många sätt var riktigt bra. Jag försöker ändå komma ihåg att vi inom kollegiet har åstadkommit mycket, att vi har inlett ett språklyftsprojekt som jag helhjärtat tror på och att jag flera gånger, ofta, minst varje vecka mitt i tröttman har känt att jag har landat precis rätt.

På ett personligt plan är jag inte helt nöjd med mina prestationer. Jag har haft ganska mycket i år, nästan mer än vad jag mäktat med och det som har lidit är undervisningen. Jag är ändå tacksam för att jag under våren insåg hur det var fatt och gjorde vissa justeringar. Efter det har jag också i klassrummet känt mig mer som mig själv än jag gjort på flera månader.

De senaste veckorna har jag blickat mot framtiden och känt både oro och hopp. Hopp för att jag lyckats identifiera en del brister i mitt eget sätt att jobba och för att jag vet hur jag vill åtgärda dem nästa läsår, oro för att en ny läroplan igen är på intåg, och för att den nya regeringens ambitiösa utbildningspolitik på basen av det som sipprat ut från regeringsförhandlingarna verkar handla om skenåtgärder och att släcka eldar som med lite planering och tidigarelagda insatser helt skulle gå att förebygga.

På det hela taget finns det ändå mycket som är positivt. Jag vet att min arbetsbörda nästa läsår torde vara lite rimligare, jag vet att vårt språklyftsprojekt kommer bära frukt och jag vet att jag snart kommer få pusta ut.

Innan det blir dags för sommarlov ska jag stävja slutetpåläsåretångesten genom att planera och studera, trappa ner tempot och fördjupa mig i sådant som är viktigt med tanke på arbete och framtida utmaningar. Efter nästa vecka flyttar jag kontoret hem till Degerö och efter midsommaren tänker jag vara helt ledig, bortsett från små akademiska självstudier förstås. Snart får jag vila, men först ska jag jobba lite lite till.

 

*Här i Finland känner jag att jag vill säga så att ni som eventuellt läser i Sverige inte ska behöva undra.

02.06.2019 kl. 21:49

Veckans viktiga.

På tisdag morgon fick en sömndrucken och svamlig jag snacka skolspråk på radio. Det var inte helt dumt för av allt det jag fått jobba med det här läsåret känns det här kanske allra viktigast. Det känns ganska mycket: som att jag får vara med och göra något meningsfullt, skapa något viktigt och bygga skola för framtiden. Det allra finaste är att Skolspråkslyftet är något vi gör för våra studerande, för att de ska få tillgång till det språk som är ett verktyg för livet och en central mänsklig rättighet.

Sedan första dagen i min skola har jag känt att jag landat rätt. Sällan har jag känt det så starkt som jag gör det just nu. Och det är inte lite ska ni veta.

Läs artikeln här eller genom att klicka på bilden.

15.05.2019 kl. 00:11

Hjärnor som andas och tankar som luftas.

Det senaste dryga dygnet har jag tågat mellan Helsingfors och Nykarleby. Mellan varven har jag tankat teorier om språkstärkande studietekniker och lärt mig mer än mängder av lärare, studerande och skolledare vid ett fantastiskt och inspirerande gymnasium.

Min hjärna har andats och mina tankar luftats och snart landar jag hemma full av förtröstan och jävlaranamma. Det är så mycket som bekräftats och så många infallsvinklar som öppnats att jag nästan känner att morgondagens lektioner inte kan börja tidigt nog.

Tur ändå att få ha första lektionen tycker jag.

08.05.2019 kl. 21:08

En lugn stund.

På bilden lagar jag och Freja mat tidigare idag. Vi värmer fiskpinnar och Freja vakar med stor nit och noggranhet över de frusna fiskstyckena och verkar hoppas på att ett av dem ska bryta sig ut ur ugnen och flyta rakt in i hennes mun. Något sådant hände naturligtvis inte men det var en lugn stund jag och vår äldre hund hade där i köket.

Just nu är också en lugn stund. Jag pausar från korrekturarbetet och skriver för att varva ner och samla tankar. Idag har jag funderat en hel del på mitt förhållande till mitt jobb och den arbetsbörda som ständigt verkar öka, läst en insändare och en rapport om mängden timmar en moddalärare efter jobbet knegar på hemma och förundrats över att det finns så många människor som verkar tycka att lärare inte kan bli utbrända under läsåren eftersom semestrarna är så långa (kan berätta att det för många lärare jag känner verkar ha gått alldeles utmärkt att göra det).

Om arbetsbördan tror jag att jag har sagt att jag förra året räknade ut att jag i medeltal jobbade lite merr än 50 timmar per vecka i 38 veckor. Det motsvarar 50 arbetsveckor för en med en arbetstid på 38 timmar per vecka, så för egen del tycker jag det långa sommarlovet känns helt rimligt. Jag har redan en lista med en massa saker jag ska plugga för att vara bättre än någonsin förr nästa läsår.

Insändaren jag läste handlar bland annat om den ökade arbetsbördan och rapporten om en undersökning som kommit fram till att moddalärare i de finskspråkiga skolorna använt i snitt 73 timmar på att korrigera studentprov den här våren och det om mängden examinande var ca 40. För min del var antalet examinander närmare 60 än 50 så det blev en del merarbete.

Nu tänker jag ändå inte gnälla om arbetsbördan. Det har jag gjort så det räcker. Mitt jobb innebär mycket arbete och då jag inte har arbetstid finns heller ingen övertid och det får jag helt enkelt leva med. Visserligen suger det att vara tvungen att välja mellan att göra ett bra jobb och att överleva, men det är det som förutsätts ibland och då får jag helt enkelt välja att överleva och ta med konsekvenserna. Jag vet att jag gör så gott jag kan nämligen, och tänker inte ha dåligt samvete om jag inte klarar av mer än jag klarar av.

Skrev jag i något tidigare tinlägg om att jag har tänkt tänka om gällande jobbet, att jag ska utgå från mina styrkor och att jag ska vara närvarande i klassrummet? Jag tror jag gjorde det. Jag har börjat med lite med omtänkandet och omvärderandet och det tänker jag fortsätta med, för de perspektiv den verksamheten öppnar fyller mig med iver och glädje.

Glad blir jag också då jag tänker på att min arbetsgivare verkar ta den orimliga arbetsbördan på allvar. Jag hoppas mina kollegor runt om i landet har lika bra tur som vi, för som det är nu ser jag framemot våren, slutspurten och nästa läsår med tillförsikt. Och det beror på att jag vet att jag har mera tid för återhämtning från och med nästa höst.

Nu ska jag fortsätta korrigera uppsatser. Ha det bra!

04.05.2019 kl. 23:06

Rolfs scen.

Läste precis för hur mångte gången som helst Jonas Hassen Khemiris pjäs Fem gånger Gud som vi ska behandla på lektionen imorgon. Nu oroar jag mig för att mina studerande ska tro jag valt pjäsen bara för att en av karaktärerna heter och dricker samma sak som jag hela tiden gör. Och visst är sammanträffandet coolt, det förnekar jag inte. Ganska festligt och nästan för bra för att vara sant.

03.05.2019 kl. 00:39

Anteckning.

Idag på jobbet var jag så pigg att jag spontant bröt ut i tungotal och metaspråk. Det var fascinerande samtidigt som jag ständigt oroade mig för att mina studerande eventuellt skulle tycka att mitt beteende var konstigt. För helt ärligt: inte är det helt normalt att samtidigt som man formar ord och meningar kommentera det svammel som rinner ur ens mun. Eller, är det kanske det i alla fall?
30.04.2019 kl. 00:04

Game of Thrones.

Ikväll har vi sett två avsnitt Game of Thrones precis som vi gjorde igår. Också på måndag och tisdag kollade vi på serien, men då begränsade vi vår mediekonsumtion till ett avsnitt per dag.

Varken jag eller M har sett serien tidigare. Vi gjorde ett försök för några år sedan, men fastnade inte riktigt för intrigen. Nu har vi bestämt oss för att det är dags att se hela härligheten och jag får väl medge att jag inte tycker den är alls dålig. Den är underhållande, men jag vet inte om jag gillar mängden våld och antalet barbystade kvinnor. Jag förstår liksom inte vad de två elementen bidrar med. Är de nödvändiga med tanke på helheten?

Lyckligt vis finns Jon Snow och min favoritkaraktär Arya Stark och Boromir som säkert snart kommer att dö. Allt det känns mäktigt och tryggt på något vis.

Har du kollat på Game of Thrones. Gillar du serien?

25.04.2019 kl. 23:51

Tisdagshybris och onsdagsutmattning.

Okej, det blev lite hybris igår då jag skröt om hur mycket jag vilat och prokrstinerat under påsklovet. Sådant förlåter inte ödet. Idag hämnades universum genom att påtvinga mig utmattning och total förvirring. Jag var bland vid ett tillfälle riktigt vilse i min lektionsplanering, men överlevde med hjälp av studerande som var mer generösa och förstående än jag egentligen hade förtjänat. Dessutom hann jag se soluppgången innan jag åkte till jobbet, så helt bortkastad var dagen inte.

24.04.2019 kl. 23:10

Påskens största bragd.

Igår hade jag jättesvårt att komma igång med att jobba. Lite tråkigt med tanke på att jag typ hela påsklovet bara suttit och rullat mina professionella tummar utan att vare sig prestera eller prokrastinera. Jag tycker ändå jag och M visade prov på stor företagsamhet och entreprenörskap i äkta läroplansanda då vi motade hotet från det virtuella uppsatsberget som tornade upp sig i min dator genom att skapa konto på den streamingtjänst som visar hela Game of Thrones. Samtidigt försäkrade vi oss om att jag knappast kommer hinna med alltför mycket hemmajobbande den närmaste tiden.

Att lämna en större del av jobbet på jobbet (eller åtminstone ogjort om kvällarna) tycker jag egentligen att kanske är helt okej, för det kan faktiskt hjälpa mig jobba bättre och kanske också effektivare. Under påsken då jag tvingade mig själv att inte läsa mina studerandes texter hände det plötsligt att jag nådde insikter och hittade lösningar som jag varken visste att jag behövde eller saknade. För att jag valde att inte arbeta under ledigheten vet jag nu hur jag vill jobba nästa läsår. Jag har identifierat brister, svagheter och ett och annat svek mot mina egna ideal. Den tid jag använt till att inte jobba har lärt mig något om hur jag kan jobba smartare och vad jag kan göra bättre. Det är inte alls dumt.

Dumt är det inte heller att jag med hjälp av Game of Thrones lättare kan prokrastinera mera. Om den serien kan leda till sådana mentala stillestånd som föder nyttiga insikter vinner alla. Inte minst jag som blir en större tillgång både hemma och på jobbet och dessutom vinner sinnesro på kuppen.

Jag känner att min plan är felfri och att inget alls kan gå fel.

23.04.2019 kl. 23:26

Långfredagsläget.

Långfredagen har för mig inneburit långpromenad med hundarna. Vi har trivts i naturen på Degerö, räknat villor och hittat en mer än lovligt rostig cykel bland ruinerna på Kronberget och inspekterat det område som för fyra år sedan när vi flyttade till den här stadsdelen bara var gropar och grus och konstaterat att där nu finns hus. Jag har haft en ganska bra dag med andra ord.

Hur firar du påsk?

19.04.2019 kl. 22:25

De renaste glädjeämnena.

Ett av de renaste glädjeämnena i mitt yrke är den dagliga kontakten med studerande. Den här veckan då studentexamen och korrekturhelvetet krympt till små fläckar någonstans i utkanten av backspegeln har jag äntligen känt att jag åter får och hinner vara närvarande i klassrummet. Varje dag har jag haft en plan och någonstans har jag hela tiden haft koll även om jag inte i alltid och i varje undervisningssituation har kommit ihåg att jag faktiskt vet vad jag sysslar med. Tidvis har det varit kaotiskt, hela tiden roligt och jag känner att det finns en vardag jag äntligen har fått landa i.
18.04.2019 kl. 21:25

Vet ni vad jag menar?

Skön kväll idag. Jag gjorde en lång promenad med hundarna och påmindes om att jag ju faktiskt är ganska mörkrädd. Vackra vårkvällar är fantastiska, men helhetsintrycket lider om en ser mördare bakom varje buske. Vet ni vad jag menar?

18.04.2019 kl. 00:03

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. Över trettio, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

06.06, 16:41Game of Thrones. av Petra
03.06, 08:02Slutetpåläsåretångesten. av Pensionerad lärare
26.04, 14:00Game of Thrones. av Karolina