Det existentiella inlägget.

Jag skriver ikväll för att bevisa för mig själv att mitt liv innehåller annat än bara jobb och att jag visst hinner och orkar leva, för det känns faktiskt viktigt ibland att få veta att jag finns till och är mera än bara planerade lektioner, korrigerade texter och oändliga prestationer. Idag har jag till exempel visat att jag utöver min arbetskapacitet har en förmåga att tillreda mat och vika tvätt, och så har jag frågat mig om det att jag njöt av att utföra hushållssysslor betyder något på ett djupare plan. Har jag slutgiltigt blivit medelålders, saknar mitt liv innehåll eller balans eller är jag helt bara extremt nöjd med det jag har? Ingen vet.

Eller, jag vet. Men vad jag vet håller jag för mig själv.

30.01.2019 kl. 23:47

Dagar då jag känner att jag vinner.

De dagar jag distansjobbar, någon flyttar eller storstädar i trappuppgången och hundarna vaktar och skäller utan pauser känner jag att jag verkligen vinner. Se där ett i-landsproblem att förgylla vardagen med.
29.01.2019 kl. 08:48

Rapport från dagar som gått.

På fredag firade vi lärarmiddag med abiturienterna.Det kändes plötsligt. 2019 hittills har varit kaos och jag har ärligt talat inte haft tid att förbereda mig på på sista gemensamma lektioner, middagar, mingel, galej eller adjö. Också i år blev jag överraskad av att perioden och med den tiden redan tog slut. Också i år önskade jag mig några extra dagar och ångrade bittert allt bråttom och skoningslösa ångande mot studentexamen.

Lördag och söndag vilade jag och förpestade stämningen i vårt hem genom att trött och rastlös känna mig oduglig för att jag för första gången i år unnade mig ett ledigt dygn. Kände mig som världens slappaste latmask.

Ångesten och irritationen lättade så fort jag började jobba på söndag, vilket var trevligt men vid närmare eftertanke på sätt och vis känns lite oroväckande. Kan en bli beroende av stress?

I dag har jag simmat, njutit av att jobba och hört den person som i princip ensam fick mig att stå ut med lärarstudierna föreläsa om sådant som intresserar och inspirerar mig. Det kändes ganska lyxigt att få sitta i publiken och inse ett hur stort inflytande hon som talade har haft på min yrkesidentitet och de värderingar som styr mitt dagliga arbete. Det var också skönt att bli påmind om sådant jag kan, men glömt eller prioriterat bort mitt i all jäkt.

Efter föreläsningen lovade jag mig dyrt och heligt att ta mig själv i kragen och bli bra på det jag gör igen. Jag är på tok för ung för att vara så cynisk och desillusionerad som det här jobbet och den här makabra arbetstakten ibland gör mig.

Har du haft en bra måndag?

28.01.2019 kl. 22:52

Är det perverst att njuta så?

Jag hänger i arbetsrummet, hänger vid datorn och knackar iväg ett blogginlägg för att påminna mig om att jag fortfarande har ett liv, lever något som är annat än jobb. Samtidigt som jag skriver tänker jag att jag förskönar för faktum är att jag njuter. Mitt i all tröttma och utmattad suddighet njuter jag av den snudd på orimliga arbetsbördan, njuter av insikten att jag än en gång får överträffa mig och orka mer än många andra, och jag njuter för jag vet att det finns en bekräftelse inbyggd i mitt martyrskap.

Är det perverst att njuta så?

24.01.2019 kl. 00:21

Tuff tisdag.

Lång dag idag (eller snarare igår). Jag har jobbat i två pass: från åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen i Borgå och från åtta på kvällen till tolv på natten hemma i mitt arbetsrum. Jag har varit effektiv ovh i relativt hög grad lyckats undvika prokrastinatinering. Det enda jag är lite missnöjd med är att jag redan missat läggdags med en dryg halvtimme, men det är något en helt enkelt får leva med så här års.

Till dagens absoluta höjdpunkter hörde att jag fick läsa om vårt skolspråksprojekt i tidningen Östnyland och att jag dessutom fick radiosnacka om samma projekt tillsammans med en kollega.

Om du vill höra hur jag stakar mig i direktsändning och också annars agerar tvivelaktig språklig förebild kan du lyssna på en inspelning här. Vi hörs i nästan tio minuter och på riktigt tycker jag det går ganska bra, trots att det nog märks att jag varken sovit eller varit ledig sedan nyåret, för jag saknar både ord och uttryck och visar i högsta allmänhet upp en mental spänst som närmast är på nivå med en sengångare. Njut om ni väljer att lyssna.

Jag ska gå och lägga mig nu så att jag orkar fortsätta läsa essäer så fort jag vaknar. Ha det bra!

23.01.2019 kl. 00:32

Bara så ni vet.

Det är ganska mycket just nu. Främst jobb, jobb och jobb. Det finns en risk att inläggen blir korta och få den närmaste tiden. Tack för att ni förstår.
21.01.2019 kl. 23:19

33.

Jag fyllde år på lördag. Jag firade med hundhäng, friluftsiv och arbete och ärligt talat skulle jag väl knappast nämna att jag blivit ännu mer medelålders om det inte var för att det känns så underbart att martyra.

Att läsa uppsatser hela födelsedagen kändes inte precis som kalas, men det gick och speciellt efter att M bestämt sig för att hålla mig sällskap i arbetsrummet. Där satt vi sedan tillsammans - jag rättade och hon målade - och hade de ungefär så mysigt som vi överhuvudtaget kunde ha det.

På det hela taget var lördagen ingen särskilt dålig dag.

20.01.2019 kl. 00:36

En viktig fråga.

Är det illa om jag inte markerar fel då mina studerande skriver sannfinländarna med litet s?
19.01.2019 kl. 18:09

Ett snabbt hej.

Idag har varit glädje, fart, yrsel och uteblivet snökaos. Jag har försökt och lyckats hinna med mera än vad som egentligen borde vara möjligt och jag hävdar bestämt att jag inte är självgod då jag påstår att det jag företagit mig dessutom har gått oförtjänt bra.

Nyss hemkommer efter öppet hus på jobbet och ett snabbt kvällste tänker jag nu fylla diskmaskinen, rasta hundarna och somna efter att jag läst tre ord Harry Potter. Det kommer bli så bra!

 

17.01.2019 kl. 22:47

Om personlig utveckling och folk som vågar mera än jag.

Vi börjar med det viktigaste: det var debattävling idag och jag betedde mig i motsats till i fjol inte som en galen bollsportsförälder. Jag skulle inte säga att jag var lugn och sansad eller att jag satt stilla, men jag protesterade inte mot några domslut och det får jag väl erkänna är bevis på att något slags utveckling skett under det år som gått sedan senast vår skolas lag var i final. För i final var de och det kände jag att jag måste få nämna och att de var så himla bra.

Skulle jag ha varit tvungen att debattera komplicerade ämnen inför en enorm publik skulle jag antagligen ha gjort ner mig helt okontrollerat, men de här ungdomarna darrade inte på manschetten. Jag satt och såg på och kände mig stolt trots att inget av deras framgång var min förtjänst.

Det är något med att se unga människor utvecklas och ibland rent av överträffa sig själv. Det är något som är bland det bästa jag vet.

Idag var en bra dag.

16.01.2019 kl. 22:47

Dagens viktiga prestation.

Idag somnade jag i soffan medan jag läste Harry Potter. Jag har gjort en massa annat också, typ jobbat och jobbat och jobbat, men det där med Harry Potter och sömn kändes viktigast att berätta om. Det är ju faktiskt ganska sällan jag sover och första gången jag läser J.K. Rowlings mästerverk dessutom.

Vad har du åstadkommit idag?

15.01.2019 kl. 23:40

Sådant jag tänkt på idag.

Idag har jag funderat på skola och arbetsbörda. Jag har tänkt att det är ganska illa då gymnasister skriver insändare om väggar de ser rusa mot sig och att det är lite oroväckande att många av mina studerande är engagerade som aldrig för då de får skriva essä om skolstress. Det är något som är ruttet med systemet och det är detta något de som har makt att bestämma borde ta i tu med. Tyvärr vägrar de göra det. Antagligen skulle det bli för dyrt.

Tror du vi kräver för mycket av våra unga i allmänhet och våra gymnasister i synnerhet?

14.01.2019 kl. 22:33

Om unga, vuxna och klimatet.

Då jag läser rapporter om de unga som på fredagen strejkade, manifesterade, protesterade eller utmarscherade för att markera att riksdagen och regeringen, men också vi vanliga vuxna måste göra mera för klimatet innan det är för sent, blir jag överraskad. I motsats till vad jag förväntat mig svämmar inte kommentarsfälten över av negativa kommentarer. Visst kryllar det av cyniker och andra töntar bland tyckarna, men de som hyllar ungdomarnas engagemang är ofta flera och skriker högre och kväver gnällspikarna som inget vettigt har att komma med.

Det är bra att de som berömmer för en gångs skull tar nästan all luft. Medelålders klimatpassivister tar tillräckligt mycket plats redan nu. De gapar ut ovälkomna åsikter, ifrågasätter och omyndigförklarar unga som vågar formulera egna tankar, förminskar, förvrider, förvränger, men blundar för att det finns och de kanske tillhör en föräldrageneration som hellre sticker huvudet i sanden än gör något åt en värld som sannolikt kommer att stå i brand först långt efter att de som idag nöjer sig med halvmesyrer har lämnat dem.

De unga har rätt att vara arga tycker jag. De har rätt att protestera, för vi som är vuxna gör på tok för lite. Det känns skönt och tryggt att veta att det finns tonåringar som vill engagera sig, och det känns fint att det finns vuxna som vill ställa upp och försvara de unga som för en kamp som det borde vara vårt ansvar att föra.

11.01.2019 kl. 23:31

Dagens största bedrift.

Jag åkte iväg till jobbet full av falsk pondus och okuvlig vilja idag. Avfärden förutsatte en kraftansträngning i och med att morgontröttman denna torsdag visade sig vara ovanligt seg. Som en trögflytande oformlig massa rann jag genom frukost och hundpromenad ner till den parkerade bilen och iväg till jobbet. Färden från Helsingfors till Borgå var bekväm och behaglig och jag tänkte att resan skulle ha varit en njutning för min överbelastade och illa mörbultade hjärna om det inte hade vait för ett ihållande knackande ljud som verkade upstå av isbitar som studsade upp från vägytan och krossades mot underredet. Eftersom jag är begåvad klarade jag ändå av att förtränga det irriterande ljudet och till slut hade jag det riktigt mysigt inne i den varma bilen, lyckligt omedveten om att det hemska bankandet i själva verket orsakades av den värmarsladd som jag glömt att dra ut när jag rivstartade på morgonen.

Lyckligtvis körde en man in på arbetsplatsen parkering efter mig och upplyste mig om hur det stod till. Efter femtio kilometer asfalt var sladden illa tilltygad och jag mäkta generad.

När insikten sjunkit in tröstade jag mig själv och plåstrade om mitt sargade ego genom att fokusera på der positiva: åtminstone förstod jag nu varför folk tittade så konstigt på mig när jag körde om dem på motorvägen. Det är väl en guldkant det också.

10.01.2019 kl. 22:51

Dagens viktiga fråga.

Kan man bli jetlaggad av semester? Det känns åtminstone som om jullovet skulle befinna sig i en helt annan tidszon än januarivardagen, vilket den nuvarande dygnsrytmen med all önskad tydlighet bevisar. Nu vet ni det.

10.01.2019 kl. 00:01

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. Över trettio, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

20.03, 09:41Pauser. av Amadanda
29.01, 15:01Rapport från dagar som gått. av Språklärare
23.01, 19:26Tuff tisdag. av Fager Dam