8.2.2018.

Vid morgonkaffet nickar jag entusiastiskt och instämmande åt en insändare om dåligt eterspråk i Yle Vega. Samtidigt funderar jag på att igenkännarglädjen måste vara ett ålderstecken och på vad det säger om mig.

08.02.2018 kl. 10:04

Min absolut sämsta sida.

Min absolut sämsta sida? Jag är kroniskt, patologiskt och ohjälpligt sen överallt och hela tiden och jag kan inte för mitt liv förstå HUR det är möjligt att vara en så stor tidsoptimist som jag. Har ni tips för att råda bot på detta?

Gärna något mer avancerat än "starta en halvtimme tidigare". Det har jag redan gjort. Jag har: vaknat flera timmar före avfärd, duschat evigheter före bråttom och dragit på mig skor halva och hela timmar före minsta chans att bli sen. Det funkar inte. Ju tidigare jag startar desto senare blir jag och det är bara sjukt.

Har du en sämsta sida du gärna skulle åtgärda?

07.02.2018 kl. 22:40

Om datorer, telefoner och gymnasier.

Vems uppgift är det att se till att studerande på gymnasiet inte använder sin telefon på lektionstid, vem ska försäkra sig om att laptopen används till det den ska och vem ansvarar för att den enskilda gymnasisten lär sig det hen ska? Det här har jag funderat på igår och idag samtidigt som jag roat mig genom att följa med den enorma uppståndelse som först ett beslut vid Mattlidens gymnasium och sedan ett annat vid Pargas Svenska Gymnasium gett upphov till.

Det som har hänt är alltså att lärare vid de två skolorna har bestämt sig för att på olika sätt begränsa de studerandes mobilanvändning lektionstid. Ledordet verkar vara arbetsro och målet att styra bruket av teknik så att det stöder inlärningen. Jag tycker beslutet är lätt att förstå, inte minst med tanke på att de studerande som berörs av begränsningarna har ett förflutet i en relativt odigitaliserad grundskola där de sannolikt fått rätt begränsad handledning i fråga om ansvarsfullt bruk av digitala hjälpmedel.

Samtidigt måste jag säga att en del tvärsäkra förståsigpåare i kommentarsfälten får mig att häpna. Det är många som verkar tycka att telefoner borde vara helt förbjudna och att datorer helst också borde slopas och att gymnasiet är frivilligt och smakar inte reglerna så är det bara att stanna hemma och allt VAR faktiskt bättre förr och hör sen.

Jag läser och plötsligt vet jag inte längre vad jag ska tycka. För visst har vi som lärare ett ansvar att fostra våra studerande till ansvarstagande digitala konsumenter, vi ska lära dem vett och etikett och vi ska kräva att de fokuserar på det som är viktigt och att de är mer än fysiskt närvarande på lektionerna.

Att begränsa och styra bruket av telefoner och datorer på gymnasienivå är i mitt tycke okej så länge det handlar om att läraren signalerar när skärmen ska vara avstängd och uppmärksamheten riktad åt annat håll. En lärare ska till exempel kräva att de studerande lyssnar på den som leder undervisningen och på varandra.

Att till exempel samla in telefoner i början av lektionen är däremot en extrem åtgärd och måste vara både kortvarig och välmotiverad. En sak som görs för att skapa sundare rutiner och till exempel påminna de studerande om något de borde ha lärt sig redan då de var elever i grundskolan. På sikt hör dylika ingrepp enligt mig inte hemma i gymnasiet, då de riskerar skjuta över ansvaret för den enskilda studerandes inlärning på läraren. Och ni vet vad jag tycker om sådant.

Vad tycker ni, hör telefoner och laptops hemma på lektioner eller inte och på vems ansvar är det att se till att de studerande inte missbrukar dem?

 

06.02.2018 kl. 23:20

Bilder från en skogspromenad.

Om nu någon trodde att jag enbart funderat på Fredrika Runeberg idag så kan jag intyga att så inte är fallet. Jag har också rättat uppsatser och avbrutit korrekturkarnevalen för att promenera i den soliga skogen ute på Vårdö. Att så duktig är jag.

05.02.2018 kl. 22:03

Runeberg!

Det är Runebergsdag idag. Ett utmärkt läge att komma ihåg författaren Johan Ludvig var gift med tycker jag. Fredrika Runeberg alltså: skrev bland annat två romaner varav den ena skulle vara den första historiska någonsin i Finland om den getts ut när den blev klar, essäer, dikter och en massa andra texter. Och så skötte hon ett hem med en massa barn och tidvis sin mans arbete så att han i lugn och ro skulle få koncentrera sig på att dikta och vara nationalskald.

I dag minns de flesta henne för att hon skapat en fucking bakelse. Medan hennes man och alla andra halvbegåvade gubbar får en egen dag för att hedra sina författarskap*. Att det kan ni tänka på medan ni går in på Nordisk kvinnolitteraturhistoria och läser två korta artiklar om den människa som nationalskalden fick vara gift med (1, 2). Gör det. Nu!

 

*Men inte Fredrika Runeberg eller Bremer eller Edith Södergran, Mina Canth eller någon annan av de otaliga fruktansvärt begåvade kvinnor vårt land kunde välja att stoltsera med. Att vad tycker ni om det?

05.02.2018 kl. 21:38

Ett litet inlägg om förfrusna skägg, helgen som gått och allt fantastiskt som hänt.

Det slog mig just att jag inte skrivit något på hela veckoslutet. Jag har inte orkat och inte haft lust och så har det funnits en massa annat att än blogg att hinna med och så blev det som det blev. Har ni saknat mig?

Tänkte väl det! Då ska ni få veta vad jag sysslat med de senaste dagarna.

På fredag hade jag jättemånga möten och jättemycket jobb och så avrundade jag med jättehärlig abimiddag. Våra studerande hade fixat sjukt fint och ordnat med genomtänkt program med tal och allt och om mig sades saker som var så fina att jag rodnade och fällde en tår och kände stor glädje för jag beskrevs som precis sådan som jag vill vara för mina studerande. Det var stort vet ni, jag blev nästan lite hög i korken.

På lördag var vi på kalas till Strömfors, vilket var kul. Jag åt enorma mängder chips och godis. Efter kalaset handlade vi mat för hela veckan, vilket inte var lika tillfredsställande som att kalasa

Idag var jag och hundarna till Vårdö. Vi gick dit över isen och jag typ förfrös mitt skägg.

Tyra ogillade landgångarna. Hon tyckte de var så otrevliga att hon övervägde att stanna ute på ön. Jag krishanterade mig ur den hotfulla situationen genom att transportera henne över de farligaste sträckorna och är faktiskt ganska nöjd med mitt agerande.

Väl hemma lagade jag och M mat för hela veckan. Det gick överraskande snabbt och just nu känns det skönt att veta att ingendera av oss behöver stressa med att hitta på vad vi ska äta under veckan. För det är redan gjort. Inte alls dumt tycker jag.

04.02.2018 kl. 23:09

Om läroplikt.

Tycker ni att vi borde förlänga läroplikten? För en hel vecka sedan läste jag nämligen om att Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken tycker att vi borde göra det för att försäkra oss om att möjligast många unga fortsätter till andra stadiet och den vägen optimerar sina chanser att få jobb. Jag tycker förslaget är synnerligen dåligt och förljaktligen har jag den senaste veckan funderat på vad det är som gör att denna idé känns så dum.

Det allra första jag gjorde var naturligtvis att googla rådet för att få en uppfattning om hur pålitliga medlemmarna är som opinionsbildare i utbildningsfrågor. Som tyckare i frågor om läroplikt och andra stadiet blir svaret: inte jätte. Rådet består av fyra professorer i nationalekonomi och en professor i socialpolitik och inget tyder på insyn i vardagen i skolor på andra stadiet. Något säger mig att vad som är bäst för den de unga är av underordnad betydelse då de författar sin rapport. Därför ska ni inte lyssna på dem, utan på mig.

Så här tänker jag: det finns inget i sig saliggörande i att tvinga unga människor som helt saknar intresse för skolgång att fortsätta studera efter grundskolan och att förlänga läroplikten innebär på intet sätt att dessa unga lär sig ta mera ansvar än den mängd de redan lärt sig undvika i slutet av årskurs nio. För att nå dem som stannar hemma när grundskolan ringt ut behövs andra metoder. Sådana som gärna får kosta, beaktar de ungas verkliga behov och  inte gör att andra stadiet omfattas av läroplikten.

För vet ni vad? Att de studerande frivilligt väljer att studera vid gymnasier och yrkesskolor är avgörande med tanke på deras utveckling till ansvarsfulla och självständiga vuxna. Att andra stadiet inte omfattas av läroplikten gör det möjligt för lärarna och skolorna att kräva att de studerande tar ansvar för sin egen inlärning. Åtminstone gymnasiet saknar de på många håll i grundskolan inbyggda mekanismer som gör det så gott som omöjligt för barn och unga att på ett realistiskt sätt få uppleva konsekvenserna av oinlämnade arbeten eller uteblivna prestationer. På andra stadiet finns det ingen likadan vilja eller skyldighet att curla med studerande och det är precis så det ska vara. Någon gång måste de unga lära sig att själva ta ansvar och att tvingas göra det på andra stadiet strax innan de blir vuxna är inte alls fel.

Jag vill inte ha förlängd läroplikt. Jag tror inte en sekund på att vi kommer lösa problemet med ungdomar som riskerar bli utslagna för att de stannar hemma efter grundskolan genom att curla lite mera med dem. Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken föreslår en alltför enkel lösning på ett extremt komplext problem. Det är märkligt, men förståeligt för trots att de fem professorerna säkert besitter stor sakkunskap på sina egna forskningsområden, är jag övertygad om att de saknar nödvändig insyn i när det gäller läroplikt och andra stadiet. Därför hoppas jag att beslutsfattarna inte lyssnar på rådet just den här frågan.

Vad tycker du om förslaget? Behöver vi en förlängd läroplikt eller inte?

01.02.2018 kl. 23:00

Onsdagssanning.

Vissa dagar är vår valp mer rumsren än andra. Idag kissade hon i soffan.

31.01.2018 kl. 23:26

Några av världshistoriens farligaste ord.

I simhallens omklädningsrum hör jag en far diskutera med sina två söner. Tydligen har pappan en idrottsskada och en av pojkarna undrar hur pappa kan hålla på med en massa sport när det är något som gått sönder. Gör det inte ont undrar killen och pappan svarar att visst, det värker precis hela tiden men en sak måste sonen lära sig och det är att riktiga män varken klagar eller gråter. Grabben som alldeles uppenbart ser upp till pappan begrundar svaret en stund och verkar nöjd med det.

Jag står kvar en lång stund efter att far och söner avlägsnat sig från omklädningsrummet. Tänker på orimliga könsroller, unken mansbild och att det antagligen är få ord genom världshistorien som orsakat så mycket sorg och lidande som de några jag just hört yttras.

Hemma tänker jag att det just på grund av att barn så ofta och på så många ställen får höra hur de på basen av sitt antagna kön bör eller absolut inte får vara, är så oerhört viktigt att vi som jobbar med barn och unga strävar efter att inte bekräfta könsroller eller normativt beteende. Vår uppgift är inte att forma barn till pojkar eller flickor, utan att fostra individer.

Vad säger ni till det?

31.01.2018 kl. 21:29

Apropå strejker som (för)stör folks vardag och vad jag skulle göra om lärarna skulle tvingas arbetsvägra.

Apropå fredagsstrejkande kollektivtrafik och fackföreningar som saboterar morgonpendeln i Helsingfors: jag har många gånger funderat på vad jag skulle göra om lärarna skulle strejka. Inte minst har jag gjort det sedan jag - efter många om och men - gick med i facket, vilket jag gjorde nästan uteslutande för att få vara medlem i A-kassan* och för att med gott samvete kunna ha en åsikt om sådant förbundet sysslar med. Tycker ju till exempel att facket verkat ha onödigt starka band till ÅA och PF och det känns mer rimligt att ifrågasätta detta om en är medlem i organisationen i fråga.

Till saken: jag tycker inte strejk känns särskilt 2018 eller stundande 2020-tal. Det måste finnas bättre sätt att hitta kompromisser. Om lärarfacket mot förmodan någon gång skulle bestämma sig för att strejka skulle jag antagligen gå ur. Nöja mig med medlemskap i A-kassan. Min åsikt är att det jobb lärare utför är för viktigt och mina studerandes rätt till undervisning för okränkbar för att arbetsvägran för mig någonsin skulle kännas som ett rimligt alternativ.

Eller tja, om (de ekonomiska) förutsättningarna att sköta lärarjobbet plötsligt skulle försämras så drastiskt att elevers och studerandes rättskydd och allmänna trygghet skulle äventyras; då skulle jag ställa mig på barrikaderna tillsammans med dem. Men inte för att höja min egen lön. Den får fackpamparna försöka hissa upp på fredligare väg om de anser att det behövs. Jag är nöjd så länge jag får jobba.

Vad tycker du om strejker, när tycker du det är det okej att vägra jobba?

 

 

*Vilket väl i och för sig går även utan medlemskap.

Edit 30.1 kl. 18.39: jag mostätter mig alltså den delen av strejken som lamslår kollektivtrafiken i Helsingfors. Uttrycker det luddigt högst upp inser jag. Tycker det blir onödigt många oskyldiga offer då folk inte får ta sig till jobben och framförallt barn och unga vägras möjligheten att ta sig till sina skolor.

30.01.2018 kl. 14:44

Inte en dag utan en rad.

Jag försöker intala mig att det inte är viktigt att skriva varje dag, men jag har fel. Att skriva är trygghet och vana och rutin och allt det behöver jag för att må bra. Så jag skriver, nästan varje dag. Gör du? 
29.01.2018 kl. 22:51

All makt åt Tengil, vår befriare!

Kekkonen, Kekkonen, Kekkonen...klockan är 22.25 och så många röster är räknade att det tryggt går att konstatera att Sauli Niinistö blir rikets följande president. Jag blir lätt illamående av hur överlägsen han är. Vad säger det om vår demokrati att en kandidat får så många röster att det känns helt bortkastat att folk plöjt ner massor av tid och framförallt pengar på helt onödiga kampanjer ( och kunde de fyrken inte ha använts på något vettigt iställer när utgången ändå var klar från första början)? Och vad säger det om oss som röstar att vår nya president är 71 år gammal och på de flesta andra branscher skulle tvingats gå i pension för länge sedan? Att hur ska en så gammal man orka med barn och nattvak och hemmafront och semiviktigt jobb och allt? Det undrar jag. För självklart att en modern man och värdeledare är med och tar hand om spädisen om han en gång varit med och skaffat den och kombinationen president och småbarnsförälder låter onekligen som ett ganska digert kneg.

Tror ni det kommer bli bra?

 

P.S. Åtminstone blev det varken Huhtasaari eller Väryrynen. Att det känns ganska bra, även om de båda nog fick flera röster än vad som känns riktigt bekvämt, tycker jag.

28.01.2018 kl. 22:02

Om sådant jag tycker är viktigt och sådant som gör mig glad.

Idag då jag efter fullbordad arbetsvecka var och simmade av mig * tänkte jag på att jag har världens bästa jobb. Idag var abiturienternas sista vanliga skoldag och de firade genom att klä ut sig till lärare. På vägen till dagens första lektion möttes jag av två glada typer i randiga marimekkotröjor som ropade ”VI E DU!!!” Jag kände mig ganska sjukt viktig och hedrad i den stunden och konstaterade att det vissa dagar går nästan oförskämt lätt att gilla sin arbetsplats.  Var bara att klistra på ett leende och njuta av resten av dagen efter det. Kanske jag har gjort något rätt eller klär mig på ett sådant sätt som är lätt att efterlikna.

Apropå sista riktiga skoldag och stundande jätteviktiga prov förresten: under alla de år jag jobbat som lärare har jag sett studerande stressa för studentexamen. Den här hösten har oron av någon anledning känts speciellt påtaglig, kanske för att jag sett den i en ny miljö, eller kanske för att vår skitregering gör sitt bästa för att skapa oro och utplåna allt som heter framtidstro hos våra unga. 

Det kvittar egentligen varför, men faktum är att då jag på jobbet ser och i tidningar läser om unga som överväldigas av livets viktigaste prov hittills känner jag ett växande behov att få säga: det kommer gå bra. Ni kommer klara er.

Och dessutom: hur det går för er i studentexamen säger inget om hurdana ni är som människor. Censorerna ser inte er. De vet inte att den av er som får ett A i matte kan lysa upp ett helt rum med sitt leende, att den som hudar i franska kan smitta vem som helst med sitt kluckande skratt eller att den av er som underpresterar i realen eller finskan eller tyskan  eller moddan är varm, stark, sympatisk, empatisk, kan läsa situationer och ser precis när någon behöver en bekräftande nick, en stöttande kram eller en tröstande arm som håller om ett par gråtguppande axlar. Men det gör vi som får vara era lärare. Vi får se glimtar av allt det där varje dag. Det är ett privilegium, men också varför jag ibland kan avsky att bedöma prov och ge betyg. De fångar aldrig allt det där som inte går att mäta med en siffra och är därför det jag älskar minst i mitt arbete.

 

*Fick in världens humblebrag där tycker jag. Märkte ni?

26.01.2018 kl. 22:28

Svenskans fulaste ord.

Jag ÄLSKAR när någon använder ordet hen i sammanhang där bakåtsträvande obildade tråkmånsar anser att det inte hör hemma. Det blir ett sånt förbannat rabalder varje gång. Rent guld i underhållningsväg. Bara för oss som sett ljuset att sucka heliga enfald och sträcka oss efter popcornen.

Jag har med stor behållning följt med den debatt som först kyrkoherde Mia Bäck och sedan biskop Björn Vikström gett upphov till med sina mycket sansade, smarta och välformulerade uttalanden. Så fort dessa bildade och teologiskt bevandrade människor talat till punkt är de där, tyckarna och de tvärsäkra. De som med hundraprocentig säkerhet vet att Gud har PENIS för HAN har visat den i Bibeln och HAN säger faktiskt helt själv att HAN är MAN och HAN har SKÄGG och något annat än en gammal GUBBE på ett moln har aldrig existerat och hör sen. I ett kommentarsfält påpekar någon att Gud faktiskt alltid omtalats med manliga ord som FRÄLSARE, MÄSTARE, SKAPARE eller HÖRNSTEN och i en annan tråd önskas kyrkoherden studier i teologi vid ett universitet som inte ebjuder några som helst kurser i ämnet och biskopen sägs vara svag i sin tro som vill se mera än något skäggigt (för en tro som prioriterar kön över allt annat låter ju stark) och ingen verkar bry sig om att Gud i Bibeln både är hönsmamma och Jag är och en massa annat som inte precis kan anses vara utpräglat manskönat alls.

Och vet ni vad som är sjukast? Att de som kommenterar och tycker och dömer så uppenbart och på så många plan har så fruktansvärt dålig koll på det de talar om. De vet lite om Bibeln och ännu mindre om hen men de är övertygade om att det lilla ordet är ett hot mot ALLT SOM ÄR HELIGT för tydligen räcker det inte att pojkar inte längre får vara pojkar och flickor flickor för nu får inte heller Gud längre vara Gud och allt för att någon i en vit krage vågade använda ordet HEN. Är det bara jag som tycker att ganska mycket verkar vara jättebräckligt i ankdammen?

25.01.2018 kl. 23:54

Om varför den nya gymnasielagen inte nödvändigtvis är en bra grej.

Jag har idag försökt läsa in mig på förslaget till ny gymnasielag. Har tagit del av såväl rapportering som delar av beredningen och utkastet och måste ärligt talat säga att jag inte är helt säker på att jag vet vad jag ska tänka. Kanske att det skulle vara intressant att veta vem som står för texten, vilka experter som hörts, vad dessa vet om hur gymnasieutbildningen ser ut idag och hur det kommer sig att just de personer som står bakom förslaget anses eller anser sig ha kompetens att tycka i en så här viktig fråga.

Med tanke på att vi lever i en tid då transparens i beslutsfattande åtminstone offentligt värderas relativt hade jag förväntat mig att det skulle gå ganska lätt att luska ut vilka de personer som formulerat förslaget till lagtext är. Lika lätt tänkte jag det skulle vara att få reda på sagda personers behörighet att medverka i projektet och vilka utlåtanden, forskningsrapporter och andra underlag förslaget bygger på. Men se, det är det inte. Kanske för att det inte är så viktigt med genomskinlighet om en har tillräckligt med makt, vad vet jag.

Faktum är ändå att jag, trots ihärdiga försök inte hittar annat än en lista på personer som varit involverade i projektet. Det står inget om deras roller och då jag googlar namnen är det bara en av dem som jag med säkerhet kan slå fast att har en pedagogisk utbildning och det tycker jag är konstigt.

Att jag överhuvudtaget sitter och googlar då jag egentligen borde sitta och jobba beror naturligtvis på att jag tycker det är något som inte riktigt stämmer med förslaget. Framförallt har jag MÅNGA frågor gällande tidpunkten. Gymnasierna är som bäst sysselsatta med att genomdriva regeringens senaste stora reform i form av den nya läroplanen och det känns minst sagt märkligt att regeringen anser att det behövs ytterligare omfattande förbättringar i ett skede då vi inget vet om resultaten av de senaste förändingarna. Om vi dessutom beaktar att den nya gymnasielagen föreslås träda i kraft i ett skede när typ noll stycken studenter utexaminerats enligt den nuvarande läroplanen blir det hela än mer konstigt. En skulle ju kanske föreställa sig att de som bestämmer skulle vara intresserade av att veta vilka behov som uppstår i och med det nyss inkörda arbetssättet tagits i bruk, innan de gör ytterligare justeringar. Fast då kanske det skulle vara för sent att plocka billiga politiska poäng, vad vet jag.

Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte förstår vad beslutsfattarna vill få till stånd med sina reformer och att det åtminstone utåt verkar som också undervisnings- och kulturministeriet, med minister Grahn-Laasonen i spetsen, verkar lika osäkra som jag på vad regeringen vill uppnå med sin utbildningspolitik. Det kan jag tycka är oroväckande, men föga förvånande. Kanske därför de väljer att vara så usla på transparens?

 

24.01.2018 kl. 22:45

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. Över trettio, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

06.06, 16:41Game of Thrones. av Petra
03.06, 08:02Slutetpåläsåretångesten. av Pensionerad lärare
26.04, 14:00Game of Thrones. av Karolina