Dagens pinsamma lärarbravad.

Idag hände det något riktigt pinsamt. Jag och en grupp studerande jobbade med att analysera en novell och jag presenterade en genialisk slutsats som jag och en annan grupp dagen innan lyckats dra på basen av en väldold detaljs vi mot alla odds lyckats få syn på. Och plötsligt blev det helt tyst i rummet tills någon försiktigt påpekade att gårdagens stora upptäckt av allt att döma byggde på en felläsning.

Det stämde, naturligtvis, och någonstans är jag ju benägen att tänka att jag själv borde ha insett det här redan igår. För hur sannolikt är det egentligen att en, efter att till och från ha använt samma text i närmare tio år, plötsligt hittar något i den som får hela handlingen att framstå i en helt ny dager? Inte jätte, kan jag berätta för den som undrar.

Nu står jag alltså inför uppgiften att upplysa den andra gruppen om vår felläsning. Det känns LITE snopet. Samtidigt kan jag tycka att det inte är så dumt att bli satt på pottan av sina studerande. Det visar ju att de har lärt sig något och en pytteliten del av äran för det måste ju tillfalla mig, tänker jag.

Nu måste jag bara hitta ett sätt att övertyga de studerande om att den här fadäsen egentligen bara bevisar att de är lyckligt lottade som får ha mig som lärare. Det blir säkert lätt som en plätt.

P.S. För övrigt är dagens pinsamheter inget jämfört med gången då jag på en lektion om spänningskurvan istället för klimax eller höjdpunkt talade om BERÄTTELSENS UTLÖSNING.

23.01.2018 kl. 21:54

Måndag!

Oj, vet ni! Måndag ÄR veckans bästa dag (precis som Anne sa förra veckan). Det är bara möjligheter och kul hela vägen.

Idag var det faktiskt så roligt på jobbet att jag bestämde mig för att helt och hållet skippa mörker och negativitet och leva i fullständig harmoni med min omvärld istället. Det var ett bra beslut. Nu är jag redan nästan helt zen och kan dessutom med handen på hjärtat intyga att jag åtminstone hittills suger avsevärt mindre på det jag gör än jag gjorde förra veckan, vilket känns ganska okej. 

Det finns hopp. Och kaffe. En sjuk bunt essäer. Överflöd. Mig fattas inget.

Hur har din dag varit?

22.01.2018 kl. 22:24

Födelsedag och fredagsfiilis.

Jag fyllde 32 år idag. Dagen efter att på jobbet haft öppet hus och jag kommit hem efter nio (verkar kanske inte viktigt, men det är). Firade genom att vakna jättelångsamt, vara otroligt seg genom frukosten, köra fruktansvärt sakta i trafiken och placerade körsbäret på tårtan genom att anlända sent till den första lektionen. Fortsatte sedan segertåget genom att leverera ett par av årets absolut sämsta och svamligaste lektioner, för att sedan kröna verket med dagens i särklass starkaste prestation under det sista undervisningspasset. Då satt de studerande och skrev och jag passade på att göra jätteproffsiga planer inför nästa vecka (kolla nedan!).

Tung dag alltså, men inte skit. Alltid lite kul att få åka till jobbet. Dagens höjpunkt var för övrigt när M väckte mig med gåvor* och hundar. Fick inleda dagen med riktigt guldkantig guldkant och det var inte fel alls.

 

*Fick bland annat pipon på bilden högst upp. Inte alls fel. Jag och mina simmaröron har länge längtat efter en huvudbonad som går att dra ner hela vägen ner över de ständigt frusna snibbarna.

 

19.01.2018 kl. 22:24

Jag är bekymrad.

En sak undrar jag ibland: hur ska jag som ofta sitter och jobbar in på småtimmarna klara av att hålla fast vid en realistisk uppfattning om vad mina studerande orkar med och klarar av.

Jag är bekymrad.

18.01.2018 kl. 20:00

Dagens insikt(ish).

Jag har påmints om att en inte behöver skriva långt för att skriva bra och att form hursomhelst aldrig garanterar kvalitet. Det känns befriande och frustrerande på något vis.
17.01.2018 kl. 18:29

Upptäckt klockan 23.29.

Visste ni att det låter helt sjukt äckligt i ens huvud om en äter mandarin och använder öronproppar samtidigt? Upplevelsen får tre citrusklyftor av fem möjliga. 
16.01.2018 kl. 23:29

Om arbete, hälsa och välbefinnande.

Under en paus läser jag en om vad männsikor behöver göra för att må bra på sina arbetsplatser. De ska bara: sluta skynda, börja sova, jobba effektivt, jobba i rätt slags utrymmen och jobba utan att slösa tid på onödiga möten. Lätt som en plätt tänker jag.
16.01.2018 kl. 11:00

Betraktelse.

Nästan alla lärare jag känner jobbar kvällar, veckoslut och nätter. Jobbar då de människor de delar hem och liv med gör annat. Det tröstar mig att veta att jag på intet sätt är speciell.

15.01.2018 kl. 23:33

Disclaimer.

Apropå det förra inlägget känner jag ett starkt behov att skriva en disclaimer och påpeka att det närmast skrevs för att jag behövde få raljera över min otillräcklighet. Ta det med en nypa salt. Min själs mörker är inte jättemörkt.
15.01.2018 kl. 11:25

Söndag klockan 23.49.

Här sitter jag och jobbar igen. Det har ärligt talat varit ett förbannat jobbigt veckoslut och det är helt och hållet mitt eget fel. Förra veckan var skittung och skitlång och jag har inte lyckats varva ner trots att jag inte jobbat nästan alls under mina två lediga dagar. Trots att M och hundarna hållit god min har jag märkt att jag inte precis varit någon fröjd att leva med under helgen. Att så kan det också gå.

Arg, stressad, lättirriterad, överkänslig, överspänd och fullkomligt orimlig är vad jag skulle svara om någon just nu skulle be mig beskriva mig själv med tre ord. För tre ord är för lite för att förklara hur det känns längst inne i min själs oändliga mörker.

Helt ärlig är det ju säkert karma som bestämt sig för att jag behöver en spark i skrevet efter förra veckans prutthurtiga och stressfria söndagsinlägg. Vackert så. Inte kan ju en gå omkring och tro att det är sådär bara att bli kvitt all existentiell ångest.

Det gör ont att leva. Så är det bara. Det här funderade jag på till den milda grad att jag insåg att jag typ semesterstressade över allt jag ville hinna med under lördagen och landade i en formulering som nästan fick mig att känna mig som Carrie Bradshaw*: kan det vara så att bestämda åsikter om vad en behöver för att må bra gör det omöjligt att slappna av?

Personligen tror jag att jag är nära en stor sanning med min fråga. Å andra sidan känner jag mig både lugn och slapp nu då jag äntligen kommit igång med jobbet. Det väcker andra frågor: är jag arbetsnarkoman, har jag bara varit plågad av ogjort arbete eller är det helt enkelt så att jag lider av en kronisk oförmåga att dra tummen ur?

Det är svårt att säga och nästan omöjligt att veta. Det enda vi kan vara helt säkra på är detta: att jag eventuellt kan ha en tendens att ibland vara onödigt dramatisk.

*Vet ni för att hon alltid ställer frågor när hon skriver.

 

14.01.2018 kl. 23:49

Om du läser bara en text idag och andra spännande tips.

Rubriken lovar tips och texter och det är precis det inlägget innehåller. Här kommer en lista över betydelsefulla saker jag varit med om idag. Jag tänker börja med det som är allra viktigast och sedan fortsätta i ingen speciell ordning. Varsågoda och njut!

  1. Om du läser bara en text idag tycker jag det riktigt bra kan vara Amandas inlägg om hur alla människor i grunden "bara är offer för sina omständigheter". Mitt i prick som vanligt.
     
  2. Om du mot förmodan alltid har varit lite nyfiken på hur min röst låter ska du klicka här och höra dagens avsnitt av podden Östnyland på 20 minuter. Jag säger inget smart, men är med genast i början tillsammans med vår skolas debattlag (de säger smarta saker) som senare på dagen var med i final i en stor debattävling mellan många finlandssvenska skolor.
     
  3. Om du vill läsa om hur jag kan bete mig pinsamt är det bara att läsa vidare. Den här sista punkten är nämligen mera bekännelse än tips: det gick jättebra för vårt debattlag. Mindre bra för mig. De vann. Jag betedde mig som en bollsportsförälder. Här kan du läsa en jättebra text av Katarina von Numers Ekman om varför det inte är en bra grej. Jag var kanske inte riktigt (eller alls) lika extrem som exemplen i texten, men nog har jag ikväll suttit och funderat på hur tävling och diverse därmed förknippade domslut gång på gång lyckas locka fram mina sämsta sidor. Att inte är det ju klokt inte.​

 

Nu vet ni det. Idag har på många sätt varit en sjukt fin dag. Debattsegern som på intet sätt är min förtjänst och som jag inte gjorde något för är ett vackert körsbär på tårtan. Finns väl få saker i vardagen som känns bättre än att få se sina studerande lyckas. Att jag var glad och stolt, vet ni.

11.01.2018 kl. 21:27

Hjärnprupp i lunchrusningspendeln.

Jag åker metro västerut. Kan rapportera att tåget är så fullt att en del resenärer är tvugna att dela avdelning och ibland också rent av sitta bredvid varandra. Jag själv väljer att stå för att minimera risken för ögontakt och annat ovälkommet umgänge med mina medpassagerare och tänker samtidigt på vilket rabalder en så här effektivt utnyttjad transportkapacitet skulle orsaka i vår västra grannstad. Nog är det ju sjukt att det ska få vara så här i Finland år 2017.

11.01.2018 kl. 12:15

Vem röstar du på i presidentvalet?

Gjorde Yles valkompass och fick ett resultat som bekräftar det jag redan visste: den sittande presidenten kommer inte att få min röst för den ger jag åt samma kandidat som senast. Inte heller annars bjöd kompassen på några stora överraskningar. Att en av kandidaterna var så opassande och landade så långt ner på listan att den ite ens ryms med på bilden var helt väntat, men helt ärligt hade jag trott att Torvalds hade fått fler poäng än Vanhanen. Kanske jag bara är en urusel finlandssvensk då språkpartiets kandidat uppenbarligen passar mig så illa.

Nåväl. Jag vet vem jag tänker rösta på. Vem är din favorit (och varför)?

10.01.2018 kl. 07:00

Dagens sanning.

Ibland tycker jag de delningstexter jag författar på facebook är betydligt bättre än de inlägg jag delar. Vilken jävla tragedi.
09.01.2018 kl. 22:59

Om floppar och förberedelser.

Ibland händer det att jag åker iväg till jobbet och känner mig jättevälförberedd. Sedan går jag in i mitt klassrum, kopplar på datorn, börjar undervisa och märker att inte har någon koll alls, eller att jag förberett mig på ett sätt som inte hjälper mig tro på det jag sysslar med. Det här har hänt förvånansvärt ofta på sistone.

Jag tror att det beror på att jag experimenterat med att återanvända lektionsplaner - har alltså inte haft möjlighet att göra det i någon egentlig utsträckning tidigare - och på att återvinning helt enkelt inte är min grej. Det är svårt att säga exakt vad det är som är svårt, men ett problem är nog det att jag helt enkelt inte orkar engagera mig i en plan jag använt för första gången för ett par månader sedan. Istället känner jag mig uttråkad samtidigt som jag inbillar mig att jag är mer förtrogen med planen än jag egentligen är. Får väl helt enkelt återgå till att planera från noll istället. Så som jag alltid gjort.

Rutin är bannemig inget att lita på.

 

 

09.01.2018 kl. 21:58

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. Över trettio, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

06.06, 16:41Game of Thrones. av Petra
03.06, 08:02Slutetpåläsåretångesten. av Pensionerad lärare
26.04, 14:00Game of Thrones. av Karolina