Upptäckter på Google.

Jag nyss anledning att googla min gradu och märkte att den har laddats ner 1151 gånger från universitetets databas. Det är jättemycket för en text som behandlar ett relativt obskyrt ämne inom ett relativt obskyrt forskningsområde tycker jag. Måste erkänna att dett väcker min nyfikenhet och tilltalar min fåfänga. Tänk om någon hänvisar till mig i sin avhandling, tänk om något jag skrivit, nåfot konstigt jag påstått eller något misstag jag gjort har gett upphov till banbrytande litteraturvetenskapliga upptäckter? Skulle nog svårt att tycka att det inte är lite coolt och vilja veta lite mera i så fall.

Det jag däremot inte vill veta mera om är varför någon på en sexdejtingsida hänvisar till min gradu, för det upptäckte jag också att någon har gjort. Ointressant, obehagligt och ärligt talat ganska märkligt tycker jag.

Vad är det konstigaste du sett ditt namn i anslutning till?

Publicerad 07.10.2017 kl. 17:51

Om lycka, framgång och hårt arbete.

Idag har jag funderat en del på det här med att var och en är sin egen lyckas smed. Det finns många orsaker till detta - bland annat att två texter på temat lycka ingick i höstens essäprov och att textkompetensen innehöll en om framgång - men den allra viktigaste är nog att jag ju äldre jag blir i allt högre grad blir övertygad om att det där påståendet inte stämmer, alls.

Var och en är inte sin egen lyckas smed. De flesta saknar förutsättningar att vara det. Många smider och smider och misslyckas trots bästa förutsättningar, andra står i fel kö då verktygen delas ut och ingen når framgång utan stora mängder hjälp och en rågad skottkärra tur.

Ju äldre jag blir, desto mer tänker jag att det finns något falskt i hur vi hanterar framgång och att detta på ett grundläggande sätt snedvrider vår uppfattning om vad vi förtjänar och inte förtjänar. Då vi märker att vi är de som råkat få och därför har i överflöd, väljer vi att se vårt eget hårda arbete som ensam förklaring och samtidigt blunda för slumpen. Vi gör detta trots att vi innerst inne vet att vi råkat befinna oss på rätt ställe vid rätt tidpunkt eller haft lyckan att få röra oss i rätta kretsar, känna rätta människor eller födas i rätta familjer. Det finns något fruktansvärt arrogant i föreställningen att ens framgång till hundra procent är välförtjänt och uteslutande kan förklaras med hårt arbete. Det tycker åtminstone jag och gör det naturligtvis för att jag själv i mitt liv märkt att det inte är så.

Till mina stora framgångar i livet räknar jag att jag alltid haft jobb och att jag alltid fått jobba på ställen jag trivts och utvecklats på. Nästan varje gång jag fått en tjänst har det funnits andra kvalificerade som blivit utan. Personer som sökt samma jobb, förberett sig för samma arbetsintervju och använt precis lika mycket tid som jag på att försäkra sig om att göra ett gott intryck.

Naturligtvis har jag jobbat hårt för att nå den framgång jag nått*, men jag har också råkat vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt och jag har råkat ha tur. Förbannat mycket tur.

Ta mitt första lärarjobb till exempel. Det fick jag då jag ännu studerade och långt innan jag tagit kandidaten och jag fick det bara för att en person som precis anställt mig kände en annan person som precis blivit utan moddalärare. Min splitternya chef sammanförde mig med min blivande chef och akut behov av personal mötte akut behov an inkomster och ledde till ett sjuårigt arbetsförhållande som lade grunden för hela min lärarbana. Och helt ärligt har jag svårt att se vad det var annat än slump och ren och skär tur som ledde till att jag fick den platsen och erfarenheten.

Om jag granskar mitt liv objektivt märker jag att det kantas av många liknande incidenter. Händelser som bortom all tvekan skvallrar om att jag haft lyckan på min sida. Att jag fått träffa rätt människor, vara på rätt ställe och födas i rätt familj. De här är något jag inte vill glömma. Tror nämligen att glömmer jag förvandlas jag till en hård och kall skit som tycker att var och en är sin egen lyckas smed och att fattiga får skylla sig själv. Sådana villfarelser har jag inte tid för.

Min samlade livserfarenhet har alltså lärt mig detta: hur mycket framgångsrika människor än jobbar kan de aldrig förklara sin framgång enbart med hårt arbete. Det finns nämligen alltid hur många som helst som sliter precis lika hårt utan att någonsin få utdelning och detta bevisar mer än - eller åtminstone lika mycket som - något annat att ingen någonsin till hundra procent kan vara sin egen lyckas smed.

Håller du med?

*Om jag mäter på min egen skala skulle jag säga att det för mig är en stor framgång att få vara moddalärare.

 

Publicerad 03.10.2017 kl. 22:53

Läget just nu.

Står vid bordet i arbetsrummet och läser uppsatser. Hurrar, hejar, imponeras. Går igång på snygga formuleringar, får insikter och blir alltid glad då någon lyckas. Skriver det här inlägget för att låta hjärnan andas. Läggdags är kanske inte bästa tiden på dygnet att rätta, men det är den tid jag har och mycket bättre än ingen tid alls.

Märker ibland att jag tänker på detta då jag rusar omkring och trivs på arbetsplatse: att det är underligt att en bara har tid att rätta och ge respons, att sköta en oerhört viktig del av arbetet en tid på dygnet då varken koncentrationen eller arbetsförmågan är på topp. Faktum är att timmarna dagtid inte räcker till. Men det är inte så att jag klagar. Dagen fylls av annat. Av lektioner, möten, samtal med elever och kolleger. Sådant som är viktigt just då. Sådant som inte kan vänta.

Så här är det att vara lärare och det här är exakt det jag ställde upp på då jag valde yrke. Helt ärligt skulle jag inte ändra på (nästan*) någonting för det här ÄR kul. Senast idag var jag med om sjukt inspirerande möten och träffade otroligt fina typer och det är faktiskt precis så coolt som det låter att jobba som lärare. Kanske coolast att undervisa i modda.

Där har ni något fint att begrunda och en skaplig karamell att suga på. Att varsågoda bara. 

*Förutom sådant som skulle gynna ungdomarna förstås.

Publicerad 28.09.2017 kl. 21:50

Rapport från idag.

Vaknade 6.15, åt sjukt snabb frukost, fort ut med hunden, hade bråttom men spelade lugn för att hon skulle bajsa snabbare, det fungerade, jublafe tyst, satte mig i bilen och åkte iväg. Simmade en jättekort kilometer före jobbet, övervakade studentexamen i jättemånga timmar, åt en jättesnabb lunch, hann med jättemviktiga möten och rättade jättemånga prov och uppsatser. Hoppade i bilen igen, åkte till Helsingfors, plockade upp M, åkte hem, åt en smörgås och gick ut med hunden, satte mig ner, tittade på havet och skrev det här. Att det har jag gjort hittills idag. Snart blir mera uppsatser.

Hur har din dag varit?

Publicerad 27.09.2017 kl. 19:40

Ett litet inlägg om skolmat.

Hörde en debatt om skolmat på Vega Östnyland då jag körde till jobbet idag. En av debattörerna - någon politiker tror jag -  menade att de i en kommun i östra Nyland gått in för att göra bättre skolmat genom att bygga centralkök och minimera personalkostnader. Förstod inte riktigt hur det var meningen att det hela skulle gå ihop, men politikern menade att de pengar som blir över efter att man gjort sig av med tillräckliga mängder personal och centralproducerat tillräckligt många portioner mat skulle användas till att köpa bättre råvaror.

Jättefint om det är sant - för det lät som typiskt politikerprat -tänker jag, men min erfarenhet av världen är att den inte fungerar så att politiker tar pengar som på ett ställe ska gynna barn och unga och sedan omfördelar dem så att de någon annanstans i ännu högre grad gynnar barn och unga. Min erfarenhet är att världen fungerar så att politiker tar pengar av barn och unga och omfördelar dem så att de ger maximal avkastning, det vill säga gynnar folk som på kort sikt betalar maxade summor skatt och ger största möjliga antal röster. Lite som regeringen gjort, ni vet. Har ännu aldrig hört om nedskärningar som drabbat barn och unga där resurserna på något vänster ändå till slut hamnat hos dem som pengarna ursprungligen var avsedda för.

Nåväl, det fungerar kanske annorlunda i just den här kommunen. Vi får hoppas det åtminstone. Jag blir - med handen på hjärtat - bara glad om det visar sig att jag har fel.

Svenska Yle gör förresten ett grymt arbete med att granska skolmaten i svenskfinland just nu. Har ni märkt det? Jättebra och viktigt tycker jag. Har ännu aldrig jobbat på en skola där maten inte skulle ha gett mig magknip. Har du?

Vilka erfarenheter har du som läser av skolmat förresten? Najs eller bajs?

Publicerad 26.09.2017 kl. 19:49

Om hur svårt det är att skriva om hur mycket en jobbar.

Jag tycker det är jättesvårt att skriva om hur mycket jag jobbar. Inte för att jag har svårt med mängden arbete, utan för att jag är rädd att folk ska tro att jag har det. Att folk ska tro att jag klagar. Jag märkte det då jag skrev det föregående inlägget och jag märker det nu då jag skriver det här.

Jag vill inte att någon ska tro jag är missnöjd, för det är jag inte. Jag är jättetacksam och nöjd och nu då jag säger det frågar jag mig om det får mig att låta överlägsen och dryg. På samma sätt som jag frågar mig hur jag låter då jag berättar om hur jag minsann inte bara klarar stora arbetsbördor utan även njuter av dem (för fy fan vad jag är duktig) och det här med mängder jobb är ju jättejobbigt att skriva och tala om. Tycker inte du?

 

Publicerad 21.09.2017 kl. 14:30

Rapport från drömlivet.

Klockan är 22:22, jag sitter och läser texter som mina studerande med stor möda har skapat och om dagarna ängsligt frågar efter, texter som de väntar på att få kommenterade och bedömda. Just nu består mina buntar av 60-100 analyser, essäer eller noveller (per vecka). Alster som är studerandes blod, svett och tårar, som förtjänar grundlig genomgång, att bemötas med tid och tillbörlig respekt.

Om jag läser snabbt, men så att jag klarar av att vara rättvis, konstruktiv, tillräckligt specifik och uppmuntrande hinner jag med tre eller fyra texter på en timme. Det är genomsnittet. Det jag strävar efter och vill uppnå för att de studerande inte ska behöva vänta orimligt länge.

Jag njuter av att få sitta här bland mina högar och rätta. Det är det här jag helst vill göra hela tiden och det som fick mig att välja läraryrket; viljan att alltid, alltid få jobba med språk och med unga.

Medan jag sitter här och myser invirad i drömliv och lyx kan jag ändå inte låta bli att fundera på alla dem som jag allt oftare läser om och som redan i gymnasiet upplever att de inte mäktar. Som tycker att tempot är för högt, mängden arbete för mycket och pressen och stressen för hård. Frågar mig om det kan finnas samband slitna studerande och lärare som jobbar dygnet runt.

Tänker att någonstans måste det kanske göra det, för i motsats till lärarna har de studerande aldrig till hundra procent valt vare sig sina ämnen eller sin lott. Vad tror du?

Publicerad 20.09.2017 kl. 22:22

Ingen riktig man.

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut. Jag har köpt borrmaskin. Kände mig ungefär lika hemma som en fisk på torra land inne i järnaffären. Gick omkring och kände mig vilsen och verkade antagligen lätt förvirrad då jag förklarade för expediten att jag vill ha en sådan där maskin som en kan göra hål i väggen med. Typen trodde säkert jag var lättlurad eller dum eller både och, för hen försökte sälja mig två borrmaskiner istället för en, men se det gick jag inte på. Kom ut med apparaten på bilden istället och känner nu att den konfunderar mig minst lika mycket som den gör Freja*.

Känner att vi tryggt kan konstatera att det finns åtminstone en stereotyp könsroll jag inte är bunden av (trots att det just nu skulle vara ganska praktiskt att vara det). Inte helt illa tycker jag!

 

 

*Ska ändå övervinna mina dubier och lära mig använda den, för kan inte alltid vara M som måste bygga allt här hemma.

Publicerad 18.09.2017 kl. 23:00

Min mörkaste hemlighet.

Okej, den här hemligheten är egentligen varken mörk, hemsk eller hemlig, men ville få till en riktig klickrubrik. Grejen är den att jag registrerade min blogg på bloggtoppen.fi för ett par dagar sedan och nu inte kan sluta klicka in för att kolla på hur min blogg klarar sig. Det finns något i konceptet som stryker min fåfänga medhårs. Att sådant sysslar jag med då ingen ser. Har du ett hemligt nöje?

Publicerad 14.09.2017 kl. 20:00

Om mig och Virginia Woolf.

Jag läste ett utdrag ur Ett eget rum på jobbet idag. Texten är en del av en helhet vi jobbar med inom vilken jag hoppas vi ska få syn på hur alla texter i alla tider har hängt och hänger ihop. Intertexter alltså. Nyckeltexter är utdraget ur den ovannämnda essän av Virginia Woolf och Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga, planen att visa att det finns kopplingar mellan kvinnliga författarskap, att det går en linje från Woolf till Tikkanen och att det hos vidare från Märta löper linjer till Fredrika Runeberg och Ebba Witt-Brattström och jag vet inte vart överallt (vet du?*).

Jag är glad att mitt jobb ger mig anledning att gång på gång återvända till bra litteratur. Fick kalla kårar då jag läste Woolf igår och insåg för hur mångte gången som helst att jag inte var tillräckligt mogen för att fatta djupet i en massa texter då jag läste dem på universitetet.

Jag anser det är sjukt imponerande att Woolf med sådan lätthet pekar på orsakssamband mellan privilegierade manliga författare och ytligt skildrade kvinnliga romankaraktärer. Jag imponeras av den enkelhet med vilken hon visar att det som skiljer de skrivande kvinnorna åt från sina manliga diton är femhundra pund och ett eget rum. Och så tycker jag det är otroligt spännande att se och upptäcka att det finns ett samanbd mellan henne och så många andra.

Det hela är faktiskt så underbart att jag tycker du också ska läsa. Genom att klicka på länken kommer du åt udraget jag läste. Gå in, läs, lär dig och (åter)upptäck något fantastiskt.

*Tar gärna emot tips isåfall.

Publicerad 13.09.2017 kl. 18:13

Små vardagskatastrofer.

Då jag vaknade imorse var kaffet slut. Denna lilla katastrof var den första länken i en av små vardagliga katsstrofer kantad kedja av händelser som har sett mig  förflytta mig mellan städer, äta på bensinstationer och sushirestauranger, stå i hundparker, hänga på veterinärmottagningar och lida av abstinensrelaterad huvudvärk. 

I skrivande stund står jag i köket och lyssnar till ett av de ljuvaste ljuden i världen; kaffebryggarens stillsamma puttrande. Frejas tass är lappad, M är hemma*, det finns kaffe och uppsatser och livet ler för också det här blev en bra dag.

Hur har din dag varit?

 

*Det var naturligtvis M som höll sig lugn hos veterinären. Jag svimmar ju nästan så fort hunden ska få en spruta och blir helt till mig vid större ingrepp. Tänkte ni behövde veta det.

 

Publicerad 12.09.2017 kl. 21:29

Om alltför många återvändsgränder.

Ikväll funderar jag på det sjuka i vårt utbildningssystem. Har ni till exempel tänkt på att vi har skapat en skola där barn och unga i praktiken slussas från stadium till stadium utan att egentligen någonsin behöva möta konsekvenser eller ta ansvar för eventuella misslyckanden?

De allra flesta elever får lära sig att allt fixar sig. De lever antagligen glatt i den tron tills bubblan en dag spricker. Om regeringens inträdesförhörsreform blir verklighet kommer människor som hela sitt liv fått lära sig att det någonstans alltid finns en bakdörr eller ett fönster på glänt, plötsligt märka att det i slutet av deras skolbana, precis på tröskeln till livslångt lärande finns en låst dörr, ett sista hinder som måste forceras på första försöket. Misslyckas det är det kört och de unga omges av låsta dörrar som är så gott som omöjliga att bryta upp. Samma gäller dem som väljer yrkesskola efter högstadiet. Någonstans är det riktigt hjärtlöst.

Vi är på väg att skapa onödigt många återvändsgränder för våra ungdomar. Det oroar mig.

Publicerad 11.09.2017 kl. 23:17

Om att fånga dagen.

Intresseklubben kan anteckna att jag faktiskt somnade på soffan igår*. Vaknade några minuter före fyra och kröp till sängen. Insåg att hunden inte följt med mig, tänkte inte en chans jag sover i en tom säng, vände om, kröp tillbaka till soffan, tog med mig hunden och låg slutligen under täcket lite efter fyra. Sedan sov jag längre än planerat och nu sitter jag här. Kan bara konstatera att det blir bråttom om jag vill hinna med allt det jag tänkt mig innan M kommer hem.

Disken och tvätten fixar jag lätt. Däremot vet jag inte hur jag ska prioritera i fråga om matlagning, klädvikning, lektionsplanering och att läsa minst tjugofem av de åttio uppsatser jag borde hinna kommentera och bedöma till olika dagar nästa vecka. Känner att jag kanske blir tvungen att slopa något.

Innan jag gör det tänker jag njuta av känslan av pigg utsövdhet genom frukost och tidning i sängen, så kan jag ta tag i diverse sysslor med en stegrad känsla av panik sedan. Gäller att prioritera rätt här tänker jag. Nu ska jag hursomhelst fånga dagen och spä på ångesten.

Ha det bra så länge! 

 

*Läs föregående inlägg för bakgrund.

Publicerad 09.09.2017 kl. 11:02

Ensam hemma.

Jag är ensam hemma i natt eftersom M är på arbetsresa. Det har inte hänt på länge. Räknade häromdagen att jag inte varit en natt hemma utan henne på åtminstone tre år. Lägenheten känns tom, jag har ingen att prata med, vet inte riktigt hur jag ska vara eller vad jag ska göra och helt ärligt känns det ganska ovant och ensamt. Lyckligtvis kommer hon redan imorgon. Har något att se framemot. Kan väl överdosera på dataspel, vaka för länge och somna till Netflix eller någon halvbra bok så länge.

Hur är det med er ikväll?

 

Publicerad 08.09.2017 kl. 23:30

Lever lärarlivet.

En av fördelarna med att M och jag båda jobbar som lärare är att vi kan turas om med att hämta hem influensor och andra säsongsbundna åkommor. Vår privilegierade ställning erbjuder oss möjligheten att spontant förgylla vår vardag med rinnande näsor och andra exotiska upplevelser. Ni får tro mig då jag säger att tråkiga stunder är något som aldrig förekommer hemma hos oss.

Ikväll firar vi höstens första rejäla förkylning. Vi gör det genom att koka en trolldryck som M lärt sig receptet till av sin mamma. Det är fråga om en huskur som skulle få muminmamman att blekna.

Drycken består av riven ingefära och upphettad svart läsk av den sort som säljs i flaskor med röda etiketter på. Smaken är lika utsökt som drycken är läskande och efter ett intag på bara ett par koppar kan patienten sätta sig bekvämt, njuta och låta colan och ingefäran lösa upp förstoppningen i till och med den mest täppta av näsor.

Vi har alltså lyxat till det lite ikväll. Vad har du sysslat med?

Publicerad 04.09.2017 kl. 20:55

 

 

 

kuva (11)

 

Länkar:

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar