Hjärnsläpp, synonymer och klimax.

Publicerad 31.05.2016 kl. 17:57

Får jag be dig att ta en titt på bilden här ovanför. Det du ser är en vanlig modell som används för att förklara hur intrigen i en berättelse är uppbyggd. Det finns olika varianter av modellen och dessa i sin tur går att variera så att de passar olika typer av berättelser. Det viktiga är ändå att grundstrukturen i så gott som alla berättelser ser ut ungefär som på bilden ovan.

Medan du fortsätter bekanta dig med bilden ska jag berätta för dig vad som hände på jobbet idag. Det är nämligen så att vi på en lektion arbetade utgående från just den här modellen. Vi hade precis avklarat diverse upptrappningar och talat om klimax, tiden var knapp och jag var fast besluten att hinna sammanfatta handlingen och ro i land resten av den muntliga analysen innan lektionen tog slut. Jag tog sats och ställde sikte på avtoningen och sade :"Och där hade vi alltså utlösningen..." varpå det blev ganska tyst i klassen.

Jag insåg naturligtvis genast vad jag hade sagt och började fnissa. Eftersom jag en ganska lång stund (kändes det som) var ensam om att ha registrerat vad jag hade sagt var stämningen ganska märklig tills de förstå eleverna förstod vilket ord jag hade använt.

Det hela blev inte mindre pinsamt av mina tappra men desperata försök att rädda situationen. Till slut återstod bara att kapitulera, skratta och erkänna att det nog var ganska konstigt att jag av misstag råkade använda en synonym till ordet klimax.

Det här är, tror jag, det absolut mest pinsamma som någonsin hänt mig på en lektion.

Hur är det med dig, vad är det konstigaste eller mest pinsamma du varit med om på jobbet?

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver?
Ja du. Idag utmanade jag och min kollega eleverna i volleyboll. Försökte visa mig på styva linan och göra ett tigersprång. Resulterade i att shortsen sprack upp ganska ordentligt. Fick förklara bort det med att nu kändes det mera luftigt.
Din fd lärare nuvarande kollega02.06.16 kl. 22:55
Haha! Det där är ganska bra! Det påminner mig om gången då jag skulle ha mitt första utvecklingssamtal med elev och förälder (jobbade som klasslärare det året). Jag minns inte längre hur det gick till, men misstänker att jag skulle briljera med något för eleverna. Det som hände var ändå att mina byxor sprack ordentligt ungefär en halv timme innan det första av tre utvecklingssamtal. Det var inte så mycket annat att göra än att diskret korsa benen och hoppas på att varken barn eller föräldrar märker det gapande hålet.
02.06.16 23:35

 

 

 

kuva (11)

 

Länkar:

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar