Vad skolan måste göra för att kunna motarbeta mobbning.

13.08.2016 kl. 23:25

I läroplanen för den grundläggande utbildningen, både den från 2004 och den som trädde i kraft i höst, står att varje skola ska ha en plan för att skydda elever mot - det vill säga förebygga, motarbeta och utreda - mobbning. Som jag skrev i slutet av mitt senaste inlägg, hör det till mina arbetsuppgifter i den skola jag jobbar i att utreda mobbningsfall. Jag ska strax berätta lite om hur jag tänker kring utredningsarbetet och ur vi gör där jag jobbar, men först några rader om förebyggande verksamhet.

Så här är det: vi kommer aldrig att helt kunna förebygga mobbning. Vi kan lära oss själva och eleverna att känna igen mobbning, vi kan lära eleverna att säga ifrån då någon blir mobbad eller illa bemött, vi kan berätta för dem om alla människors okränkbarhet och lika värde och vi kan lära dem att det är på vårt ansvar att inte kränka - aldrig på någon annans ansvar att inte bli kränkt. Vi kan göra allt det här och genom att göra det förebygga en stor del av den mobbning som annars skulle äga rum och dessutom göra det lättare att reda ut de mobbningsfall som oundvikligen dyker upp. Men, vi kommer aldrig att förebygga bort mobbningen. Därför behöver vi veta vad vi gör då det visar sig att en elev blir mobbad.

Vi tar det viktigaste först. För att överhuvudtaget ha en chans att komma åt den mobbning som förekommer behöver vi elevernas hjälp. Det här innebär att vi behöver deras förtroende, vilket i sin tur innebär att eleverna absolut måste kunna lita på att det att vi tar i tu med mobbningen om de kontaktar oss. Jag kan inte nog betona hur viktigt det här är. Vill vi ha en chans att göra slut på den mobbning som förekommer i våra skolor är vi beroende av eleverna. De är på plats när någon blir mobbad, eller känner den som blir utsatt för trakasserier eller är själva offer. De besitter med andra ord information som vi behöver och vill ha. Att de litar på oss är A och O.

Hur kan vi då göra för att få elevernas förtroende? Många av de elever ja talat med har sagt att de upplever att lärarna ser och vet om mobbning, men att inget görs. Att inget händer även om de kontaktar en lärare och ber om hjälp. Att det högst blir ett eller två samtal och att ärendet verkar anses avklarat med det, samtidigt som mobbningen tillåts fortsätta. På basen av det här har jag dragit två slutsatser:

1. Det är viktigt att en skola har tydliga rutiner i fråga om mobbning och det är ytterst viktigt att såväl elever som vårdnadshavare har tillgång till och känner till dessa rutiner.

2. Uppföljning. En gång är ingen gång och två är lika med noll. Det kan krävas både veckor och månader för att ens på något plan kunna försäkra sig om att mobbningen faktiskt har upphört. Träffarna bör vara regelbundna. Det är viktigt att alla elever känner till att detta är rutin.

I den skola jag jobbar i är det jag och en annan lärare som ansvarar för att utreda de mobbningsfall som förekommer hos oss. Det är vi som utreder, men vi har naturligtvis ett nära samarbete med kuratorn och resten av elevvårdsteamet. Vi har jobbat mycket med att sänka tröskeln för eleverna att komma fram med information om mobbning och det verkar ha fungerat.

Hos oss går det till så här: vem som helst som känner till att mobbning förekommer kan kontakta vilken lärare som helst. Den lärare som tar emot anmälan för vidare informationen till oss och fyller i en så kallad sållningsblankett. Vi sållar i regel inte utan träffar alltid eleverna.

Vi är alltid två då vi träffar elever. Först träffar vi den mobbade för att få reda på vad som hänt, sedan den eller dem som mobbat för att informera dem om att det kränkande beteendet måste upphöra. Vårdnadshavare informeras samma dag. Både elever och vårdnadshavare vet att vi kommer att följa upp tills vi är övertygade om att allt är som det ska.

Sedan gäller uppföljning. Först minst en gång per vecka, sedan en gång varannan och till slut en gång per månad. Under de intensivare perioderna träffar vi såväl den mobbade som mobbaren, då intervallerna blir längre är vi måna om att hålla kontakten till den som blivit utsatt.

Ungefär så ser vår modell* ut och den fungerar ganska bra. Det finns garanterat många andra bra modeller också. Jag tror att det viktigaste är att hitta en sådan som passar den egna skolan. En färdig modell går hur som helst sällan att tillämpa utan anpassning.

Oavsett hur en jobbar med mobbningsfrågor, är det viktigaste  ändå att skapa ett förtroende mellan dem som blir utsatta och dem som har verktyg, makt och möjlighet att hjälpa. Det gör vi bäst genom att ha en tydlig struktur, en modell som alla känner till, bemöta alla elever jämlikt och att alltid ta en anmälan om mobbning på allvar. Precis varenda elev ska kunna lita på att lärarna ställer upp då de ber om hjälp för sig själv eller någon annan.

Att skapa förtroende i fråga om mobbning kostar tid. Allra mest, kanske mer än något annat. Det är inget en gör på tre timmar samplaneringstid, men det är ett arbete som måste göras. Kommer vi åt mobbningen, lyckas vi skapa förutsättningar för de utsatta att må bättre, då är den tid arbetet kostar ett billigt pris.

Avslutningsvis till den som undrar. Nej. Hur bra och framgångsrik en modell än är tror jag inte att den kommer att hjälpa oss att helt bli kvitt mobbningen. Däremot kan en bra modell ge oss verktyg att snabbt komma åt den mobbning som sker och den vägen minimera skadorna. Det är ändå bra mycket bättre än ingenting, tänker jag.

Ps. Om du tyckte det här inlägget var intressant kan du kolla in mitt föregående inlägg som handlar om hur svårt det kan vara att motarbeta mobbning, eller surfa hit imorgon eller övermorgon för att ta del av den sista delen i min mobbningstriptyk. Den ska handla om saker föräldrar behöver känna till om skola och mobbning.

*Den som är bekant med KiVa-skola märker att vi tagit avstamp i den modell som ingår i programmet.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. Över trettio, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar