Vad tycker ni om Onda boken?

Publicerad 13.06.2017 kl. 22:10

Läste häromdagen ut Kaj Korkea-ahos Onda boken (jag är sent ute, jag vet) och vet ni vad? Jag är besviken. Efter Gräset är mörkare på andra sidan hade jag skyhöga förväntningar och dem når romanen inte upp till.

Eftersom jag vet att boken då den kom ut fick jättefina recensioner och att den har översatts till en massa olika språk antar jag att mitt subjektiva ogillande handlar om preferenser. Är ändå nyfiken på om någon annan reagerat på samma som jag, så hojta gärna till om du känner igen dig.

Först och främst måste jag konstatera att det är få saker som tilltalar mig så mycket som skönlitteratur som handlar om skönlitteratur och böcker med makt och magiska eller mystiska krafter. Onda boken borde ha varit perfekt för mig och det kanske är just här skon klämmer.

Eftersom temat för romanen är ett jag älskar* är risken överhängande att jag har en allt för bestämd åsikt om hur berättelsen borde vara uppbygd. När strukturen och intrigen sedan visar sig vara en annan än jag väntat mig blir jag besviken och får svårt att ta mig vidare. Det här är det första hindret, ett inbyggt sådant som jag har svårt att komma över och som gör det svårt för mig att gilla boken.

Jag vill nämligen ha den där mystiska jävla boken i berättelsens absoluta centrum. Jag vill att allt ska kretsa kring den, vill veta allt om det fiktiva innehållet och den fiktiva författaren och vad det är som ger boken sina krafter. Jag vill ha något starkt, uråldrigt, magiskt, medryckande och i den här romanen hittar jag det inte.

Istället hittar jag en massa olika spår som är svåra att följa. Det händer för mycket. Romanen saknar fokus. Lite som att den vill för mycket. Boken rymmer skickliga skildringar av såväl relationer som studieliv, den lyfter fram viktiga teman, belyser samhälleliga problem, men den kommer aldrig till skott. Hur jag än försöker går jag inte igång på den.

Förstå mig inte fel. Jag tycker romanen på många plan är skickligt konstruerad. Jag har alltid beundrat Korkea-ahos hantverk och förmåga att väva samman olika trådar och få dem att skapa en helhet. Hans karaktärer känns alltid äkta och mänskliga, och i den här romanen känns såväl de som miljöerna och många av händelserna autentiska, trygga och bekanta. Jag tycker om människorna och världen Korkea-aho skapar, men av någon anledning sugs jag inte in iden.

Och så tycker jag boken plötsligt tar slut just när den kommit igång. Jag hade gärna läst 100 sidor till, hade gärna sett lite detektivarbete, inser i skrivande stund att jag gärna hade sett en annan roman.

Och då har vi nått kärnan i problemet. Onda boken - det är inte du, det är jag. Det är min oförmåga att släppa mina förväntningar, min låsthet vid hur jag tycker du borde vara, min fåfänga som får mig att känna mig dum då jag inte ser det andra ser. För ni andra ser en massa jag inte gör, eller hur?

Kan ni inte berätta för mig hur ni läst boken, öppna upp den för mig?

*Tänk BoktjuvenVindens skugga, Dumasklubben.

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver?
Riktigt sådär analytisk är jag inte (typ någonsin). Men jag tyckte absolut mer om onda boken än om mörkare gräset. Alla gånger. Och varför vet jag inte, ganska länge sedan jag läste dem. Sorry, det var bara en åsikt, inte något ögonöppnande.
Anna La13.06.17 kl. 22:19
Åsikter är också bra. Tänkte själv nyss att det kanske är så att Gräset är mörkare visade mig något nytt, medan temat i Onda boken var mer bekant och att det kanske på något vis påverkade läsningen. Vet inte.
13.06.17 23:57
Läste den för över ett år sedan så minns inte så mycket, men vet att jag tyckte att den flöt på helt bra och att jag gillade då miljön var känd (ÅA/Humfen). Minns att jag däremot inte gillade hur de talade om kvinnor eller hur de kvinnliga karaktärerna framställdes, men kommer förstås inte på exempel just nu. Var väl lite missnöjd då jag tänkte att allt han skriver måste vara super.
Anna13.06.17 kl. 23:00
Jag reagerade också på hur kvinnorna framställdes (så på den punkten kanske det där jag sa om att karaktärerna känns äkta inte helt håller). Hittade däremot aldrig riktigt flytet. Diggade också hänvisningarna till den akademiska världen, kände igen lite av den del jag själv är mest bekant med. :) Är de Åbo-miljöer han beskriver autentiska? Undrar närmast i hur hög grad de är fiktionaliserade.
14.06.17 00:06
Jag fick boken typ när den kom ut och valde att börja läsa den första dagen jag fick jullov. Jag hade just då också kommit hem från Åbo och jag bor själv i studentbyn så igenkänningsfaktorn var enorm!

Jag tycker boken var så spännande så jag sträckläste den från 8-, 9-tiden till typ 4 på natten och sedan när jag skulle gå och sova hade jag en ganska kuslig känsla i kroppen, eftersom boken lämnade det efter sig. Tyckte alltså att den var superbra!
Jasmine - Mitt Gröna Samhälle15.06.17 kl. 00:14
Kul att du gillade den! Vet du vad det var i den som lämnade dig med en kuslig känsla i hela kroppen? Det är liksom det jag saknade själv.
15.06.17 00:23

 

 

 

kuva (11)

 

Länkar: