Om dumma frågor och riktigt dumma svar.

Publicerad 06.07.2017 kl. 21:28

Hej på er! Idag tänkte jag tala om något riktigt vidrigt. Vet ni när något känns väldigt viktigt för er och någon som tar sig tolkningsföreträde säger något riktigt, riktigt sjukt och låter det vara representativt för det jättejätteviktiga?

Just nu tänker jag till exempel på Kristian Nyman som i regel bloggar ur sitt personliga kristna perspektiv och som i detta inlägg skriver att det är väldigt sannolikt att det finns ett samband mellan den tragiska bussolyckan i Tyskland och att landet valde att legalisera samkönade äktenskap. Nyman som sedan längre ner i ett svar till en kommentar har mage att påstå att han inte alls sagt att olyckan enligt honom kan ses som Guds straff. Allt detta i ett inlägg som vinjetteras med hjälp av följande påstådda (läsar?)fråga: "Varför hände det ingen storolycka efter att vi här i Finland införde samkönade äktenskap?"

Själva inlägget består av vaga utläggningar om "Guds tålamod och barmhärtighet" för att sedan mer eller mindre utmynna i följande rader som trots att skribenten hävdar annat, blir till det som kommer att definiera hela texten:

"Sedan, och det är också viktigt att poängtera, kan vi förstås inte med säkerhet veta att den olycka som idag drabbade Tyskland faktiskt är en följd av att landet valde att deformera äktenskapsinstitutionen. Det är möjligt, ja kanske t.o.m. troligt, men vi vet inte med säkerhet. "

Faktum är att trots att Nyman nämner såväl finsk riksdag som tysk förbundsdag, så är textens udd inte riktad mot lagstiftarna. Faktiskt är min bedömning att det inte skulle vara helt fel att påstå att texten saknar såväl udd som tydlig fokus.

Det som Kristian Nyman med all önskad tydlighet gör är att han i sin text antyder att det finns en gräns för Guds tålamod och att han anser det är sannolikt att Tyskarna överträtt den. Nyman så gott som konstaterar att olyckan i Tyskland är ett resultat av att Gud fått nog. Det är hans åsikt och den borde han kunna stå för. Vilket han på basen av kommentarssvaren helst inte gör.

Hursomhelst, ni som följt med den här bloggen en längre tid och kanske läst Andetag har antagligen snappat upp att jag hör till kyrkan och uppfattar mig som kristen. I den egenskapen är det tungt för mig att läsa texter som de Kristian Nyman levererar.

Texterna är absolut inte jobbiga för att jag skulle uppfatta dem som något slags obekväma sanningar. De är besvärliga för att de påminner mig om att den tro jag väljer att bekänna mig till, rymmer mängder av tolkningar och infallsvinklar, vilka jag inte kan identifiera mig med och vilka dessutom rimmar väldigt illa med den kristna fostran jag fått och den kyrka jag känner mig hemma i.

Av alla de härliga människor som format min tro har jag lärt mig att Gud avstod från att straffa i och med att Jesus dog på korset. Att kristendomen handlar om nåd och kärlek och att en inte alldeles oviktig del av paketet är att människor inte behöver gå omkring och vara rädda för att Gud när som helst kan bestraffa dem*.

Så det känns lite obekvämt och beklämmande att märka att någon som åtminstone på ytan verkar dela min tro, verkar ha lärt sig något helt annat. Minst sagt. Känner ett stort behov att skrika "INTE ALLA KRISTNA!!!", fullt medveten om att det ropet är ungefär lika trovärdigt som det uttryck det parafraserar.

Låt det ändå bli sagt: Kristian Nymans tolkning av bussolyckan i Tyskland är helt oförenlig med min Gudsbild. Straff och hämnd är inte element i den kristna fostran jag fått. I det ljuset har jag väldigt svårt att tolka Nymans inlägg som något annat än ett dumt svar på en synnerligen dum fråga.

*Åtminstone inte genom bråd död, omöjlga motgångar eller förstörelse modell Sodom och Gomorra.

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:

 

 

 

kuva (11)

 

Länkar:

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar