Om "Alla tiders lärare".

Publicerad 12.07.2017 kl. 13:45

 

De senaste dagarna har jag med visst intresse följt med Svenska yles satsning "Alla tiders lärare: Lärarna vi minns" där läsare får lyfta fram lärare som gjort intryck på dem under skoltiden. Jag fascineras av fenomenet, dels på grund av dess socialpornografiska och reality-tv-aktiga natur och dels för att det hela på sätt och vis påminner om en stipendieutdelning i det att åtminstone jag i smyg hoppas på att någon ska ropa upp mitt namn. Voyeurism och en rågad skopa fåfänga är alltså det som ger upphov till intresset, men kan detta leda till djupare insikter?

Jag tycker Yles satsning som fenomen öppnar för sund självransakan inte minst för att det tvingar mig ta ställning till vad det är som fascinerar. På ytan är det vem som lyfts fram och om jag råkar vara en av dem (voyeurism och fåfänga), men på ett djupare plan är jag intresserad av att veta vad det är som folk kommer ihåg. Det är ju inte så att läsarnas minnen och hälsningar innehåller jättedetaljerade analyser av de olika lärarnas pedagogiska styrkor och svagheter, men en del guldkorn, fina insikter och allmänna tendenser står att finna i berättelserna.

Jag tänker att det för mig som ung lärare är lärorikt att ta del av dessa berättelser. Det är fint att märka att de lärare som gjort avtryck verkar ha gjort det med relativt små medel, de har gjort enkla saker och gjort dem bra: sett eleverna, gett av sin tid, av sig själva, varit intresserade av sitt ämne, ännu mer intresserade av eleverna och alltid måna om att ge de barn och unga de undervisar de allra bästa förutsättningar de kan. De har gjort sjukt mycket och det minsta som kan förväntas av dem på en och samma gång.

Det känns bra att märka att det som verkar utmärka de lärare som lyfts fram är att de i praktiken lyckats omsätta sådant, som allmänt anses vara god praxis. De uppmärksammas för att de har gjort samma saker som alla lärare gör eller försöker göra på jobbet varje dag (och såtillvida kanske berättelserna och exemplen kunde vara anonyma). I kommentarsfältet finner jag missunsamma tungor som tänker i liknande banor som jag och kanske öppnar detta för en annan stipendieutdelningsparallell, men jag väljer att se det hela ur ett annat perspektiv.

Dels tänker jag att de lärare som figurerar i Yle-artikeln säkert är värda all beröm och dels att läsarnas berättelser säger något om ett hur viktigt jobb lärarna utför. Som jag ser det talar läsarnas berättelser om att det jobb lärare gör uppskattas, även om vi som dagligen möter elever i klassrummen mer sällan får ta del av den positiva responsen den bekräftelse den innebär.

Så för egen del tackar jag Yle för en positiv satsning, men hoppas samtidigt att nästa steg kommer vara att granska beslutsfattarnas uppenbara ovilja att satsa på utbildning.

Avslutningsvis och apropå ingenting alls: vad tycker du om Yles satsning och hurdan var din bästa lärare? Frågar på grund av att jag gärna vill lära mig eller inse något nytt.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
Inleder med en disclaimer: jobbar för Yle, men är inte involverad i nämnda projekt annat än att jag har varit med och matat in berättelserna som kommer i artikeln.

Jag personligen betraktar satsningen som en genuin hyllning till lärare och den inverkan de har på sina elevers liv - faktiskt! Och att också ska få höra den hyllningen. Jag har själv också efter att jag lämnat skolan bakom mig insett hur otroligt betydelsefulla vissa lärare har varit för mig också i det långa loppet, inte bara i den kunskap de har bidragit till att ge mig i skolan. Den insikten hade jag inte när jag gick i skolan, och därför fick ju lärarna inte den feedbacken då. Jag tror - vet inte, eftersom jag som sagt inte är involverad i satsningen - att tanken har varit att ge lärarna det lyft de förtjänar och det tack de sällan får för den livsinsats det ändå ofta är frågan om. Jag kan tänka mig att det ibland kan kännas oerhört otacksamt att vara lärare åt elever som till synes inte bryr sig ett dugg.

Jag har personligen kontaktat en av mina tidigare lärare som hade en enorm inverkan på mitt liv, min ork och mitt psykiska välmående under gymnasieåren. Det handlade inte om pedagogik eller ämnet hon undervisade i, utan om att hon såg och hon brydde sig. Jag kände att hon måste få höra vilket otroligt viktigt jobb som lärare hon gör och vilket intryck hon lämnat - att jag än idag ofta med tacksamhet tänker på henne - därför gjorde jag det. Finaste minne: när hon satt i fönstret på skolans andra våning och grät när vi klev på lastbilen och åkte iväg på vår penkis. Vi var "hennes" barn och det kändes oerhört bra.

Jag kan också förstå kritiken i viss mån, att det lätt blir orättvist att vissa lyfts fram och andra glöms bort. Lite sådär som med stipendierna. Och jo, jag tror också att det hade kunnat göras anonymt. Samtidigt så är det ju framför allt för lärarna som det görs (igen, egen uppfattning) och då blir det meningslöst om inte orden kommer fram till den de berör. Och det att man inte är med på just den här listan betyder ju inte att man INTE skulle ha gjort en insats. Exempel från radion: ett kvällsprogram kan ha 50 000 lyssnare. Bara fem personer ringer in till en tävling. De flesta vill ta del av, men vill inte delta. Så är det också med satsningar som denna.
Julie12.07.17 kl. 15:33
Tack för din kommentar och förlåt att det dröjt med svaret! Faktiskt så tror jag - trots de känslor, tankar och associationer satsningen väckt hos mig - att avsändarnas avsikter är precis så goda som du säger. Och som sagt är jag övertygad om att de lärare som lyfts fram är värda och välförtjänta av den beröm de får ta del av och det är inte alls svårt för mig att ta satsningen i sig som bevis på att lärare gör ett viktigt jobb. Hur gick det med läraren du kontaktade, blev hon glad (jag skulle bli :)? Minns att du kanske bloggade om det för ett tag sedan.
13.07.17 15:54

 

 

 

kuva (11)

 

Länkar:

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar