Lärarna jag minns.

Publicerad 13.07.2017 kl. 21:54

Efter att jag skrev inlägget igår började jag fundera på vilka lärare jag minns, hur de påverkat mig och hur jag präglats av att ha kommit i kontakt med dem. Jag tänkte på alla de fina typer jag fått träffa och lära känna både under skoltiden och efteråt. Var jag än rört mig har jag mött människor som är stora pedagoger, som brinner för sina ämnen, som älskar kontakten till dem de undervisar och som verkligen lägger ned sin själ i sitt arbete.

Jag minns högstadiet och honom som så fullt ut levde sig in i sin undervisning att han förvandlades till Columbus och Napoleon. Minns henne som såg att jag kämpade, honom som var lätt att närma sig, och läraren som krävde, krävde och krävde och till slut sänkte mitt vitsord för att visa att jag nog kan bättre.

Från gymnasiet minns jag honom vars kroppspråk var så starkt att han kunde kontrollera ett helt klassrum och med enkla gester uppmärksamma dem som otåligt viskade bakom hans rygg. Jag minns henne som sa att jag hade ett vackert språk fast jag egentligen inte kunde skriva. Och så minns jag henne som vågade förvänta sig mera av mig, som gång på gång läste mina klumpiga och överbearbetade texter, tog dem på allvar, hjälpte mig utvecklas och tände den gnista som till slut kom att föra mig dit jag är idag.

Från studietiden minns jag många föreläsare som var lysande berättare, jag minns lärare av vilka jag lärde mig enkla och effektiva grupparbetsmetoder, professorer som mästerligt ledde litterära diskussioner, jag minns frågor som stäldes och hurdana svar som krävdes. Jag minns handledaren på Övis som valde att visa på mina styrkor och lärarutbildaren som var enormt närvarande och nyfiken och därför lyckades skapa kontakt till varje människa hon mötte.

Efter studietiden har jag fått jobba med kolleger som kompromisslöst eftersträvar bästa möjliga undervisning, som kräver det samma av sina arbetskamrater, som brinner och jobbar för att utveckla sina skolor. Jag har fått arbeta med människor som kan mera eller tänker annorlunda än jag och jag har fått lära mig massor.

De lärare jag minns har präglat mig och format mig till den lärare jag är idag. Jag har plockat bitar här och där, lånat metoder och material, provat mig fram och tagit vara på det som passar min personlighet och stöder min undervisning.

Den kanske viktigaste insikten för mig har varit att jag varken behöver eller förväntas vara eller undervisa som någon annan. Visst finns det beprövade arbetssätt och undervisningsmetoder, men för att jag ska kunna vara ett så bra stöd som möjligt för mina studerande måste mitt sätt att jobba vara ett jag tror på och känner mig bekväm med.

Jag vet vilket det sättet är just nu. Det är en summa av tidigare lärare, kolleger och erfarenheter. Av allt det jag sett och tagit åt mig av alla de människor jag fått lära mig av och arbeta med.

Tror faktiskt aldrig jag mött en lärare jag inte lärt mig något av. Har du?

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

 

 

 

kuva (11)

 

Länkar:

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar