Om skillnaden mellan att förstå och att förstå.

Publicerad 17.07.2017 kl. 11:55

Idag vill jag höra era tankar om en sak jag märker att jag funderar allt mera på. Grejen är alltså den att jag gång på gång ser ett fenomen upprepa sig i diskussionstrådar online; det handlar om personer som till synes talar om samma sak, men som i själva verket betraktar det de talar om ur vitt skilda perspektiv.

Tänker inte minst på de MÅNGA trådar jag läst igenom på feministiska forum och bloggar, på personer jag antar är män och kvinnor som talar förbi varandra på grund av infallsvinklar som inte möts. Det är svårt att exakt sätta fingret på var det skaver, men någonstans i kärnan av den samlade problematiken finns det lilla ordet "förstå" och det faktum att den ena parten i diskussionen är privilegierad på ett sätt som gör att hen inte kan utsättas för det fenomen som diskuteras.

Ett favoritexempel är män som säger att de förstår "vad sexism är". Ett uttalande som i den ungefärligt citerade ordalydelsen kan vara både helt sant och fullkomligt falskt. Sant såtillvida att vem som helst kan ta till sig och förstå en vetenskaplig beskrivning av fenomenet sexism. Falskt för att förmågan att ta till sig nämnda beskrivning ofta verkar förknippas med vanföreställningen, att teoretisk kunskap ger tillgång till den subjektiv erfarenhet.

Det är här någonstans jag tror det ofta skär sig, när personer med olika positioner inom en maktstruktur diskuterar fenomen som mer eller mindre uteslutande drabbar dem med mindre makt. Då en person med makt väljer att förstå utan att definiera vad hen förstår, väljer hen samtidigt att ge sig själv tolkningsföreträde. Resultatet blir att rådande hierarkier befästs, att de utsatta tystas och deras problem nonchaleras. Det här gäller lika mycket när män förstår sexism, som när regeringen förstår fattigdom och utsatthet.

I grund och botten handlar det kanske i de bägge nyss nämnda fallen om att de med makt inte ser sin egen position och sina egna privilegier. Detta leder i sin tur till att de blir blinda för sin egen roll i upprätthållandet av olika problem, att eventuella åtgärder för att lösa dessa problem tas på måfå och att det till sist och syverne är slumpen som avgör om åtgärderna bär frukt.

En förutsättning för att kunna hänga med i en diskussion är att en på ett teoretiskt plan förstår det fenomen som diskuteras. Är fenomenet ett problem som en inte själv drabbas av eller påverkas av gör en klokt i att lyssna på dem som har förstahandserfarenhet av det som diskuteras. Har en tur kan en som är privilegierad på det här sättet - genom att läsa på och lyssna - få tillgång till kunskap om hur strukturellt förtryck fungerar och inom ramarna för sin egen empatiska förmåga bilda sig en uppfattning om varför sagda förtryck bör motarbetas.

Det är ändå viktigt att komma ihåg att hur mycket en än lyssnar och läser går det inte att förstå hur det känns att utsättas för sådant strukturellt förtryck en inte är i en position att uppleva. Är man funtad så att man anser sig vara bra på att förstå, kan det här vara svårt att begripa och ta till sig.

Och det är faktiskt här jag behöver er hjälp. För i mitt jobb ingår att lära unga diskutera och debattera, att lära dem lyssna, höra och förstå, att stöda dem så att de lär sig bilda egna uppfattningar. De unga behöver lära sig att olika diskussioner har olika dynamik och att man ibland måste ha tålamod att tiga och lyssna för att den som aldrig får tala ska få en chans att berätta.

Jag har gedigen teoretisk kunskap om hur detta bör gå till, men är ändå nyfiken på era tankar och tips. Vet nämligen att bland er som läser finns annan och minst lika stor kunskap. Hur skulle ni göra föra att skapa och fostra till ett jämställt och rättvist diskussionsklimat? Har ni några knep ni använder för att åskådliggöra att vi nästan aldrig går in i en diskussion på exakt lika villkor? Hur skulle ni förklara att det finns en skillnad mellan att förstå och förstå, att det finns gränser för hur mycket en kan begripa med tillgång till enbart teoretisk kunskap?

Tacksam för svar!

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver?
Vi hade en otroligt bra övning i biologi som man kanske (utan att det skulle gå alltför mycket över styr) kunde tillämpa till samhälleliga ämnen såsom jämställdhet och liknande.

Vi hade en uppgift att dela in oss i grupper och sedan skulle två grupper ha om samma ämne, men den ena för och den andra emot. Så vår grupp hade t.ex. MOT SOLENERGI och fick sitta och försöka hitta på argument som är mot solenergi. Sedan hade en annan grupp FÖR SOLENERGI och sedan efter det fick vi diskutera vem som lyckades med bättre argument.

Det kan ju hända att det blir svårt, men jag tyckte i alla fall just den uppgiften var givande för att man fick höra åsikter från båda hållen, speciellt om man själv t.ex- var FÖR solenergi och fick i uppgift att argumentera MOT solenergi så var det ganska nyttigt och självreflekterande också.

Kanske någonting man kan ta inspiration av.
Jasmine - Mitt gröna samhälle17.07.17 kl. 14:23
Hej! Tack för tipset. :) Bra idé! Jag har kört liknande övningar när vi tränat argumentation för det där med att fundera på båda sidorna är ett bra sätt att lära sig förutspå motpartens argument. Funkar garanterat också med jämställdhet. Det är ju ett minst lika bra debattämne som klassiker i stil med eutanasi, abort och dödsstraff.
18.07.17 22:22
Jag brukar bl.a. ta upp begreppen förstå, acceptera och respektera, och låta mina (visserligen vuxna/myndiga, men ändå) studerande reflektera och diskutera kring dem. När kan du säga att du förstår någonting? Behöver du acceptera för att kunna förstå? Eller är det tvärtom, att du behöver förstå för att kunna acceptera? Och om du varken kan acceptera eller förstå, kan du ändå respektera? Finns det sådant som vi varken kan förstå, acceptera eller respektera, och hur hanterar vi det? osv.
Yvonne17.07.17 kl. 18:42
Jättebra! Att gå via frågor är nog ett bra koncept. Ska testa det här. :)
18.07.17 22:23

 

 

 

kuva (11)

 

Länkar: