Två saker som irriterar mig mera än folk som simmar på fel bana i simhallen.

04.01.2018 kl. 20:24

Vet ni vad? Jag har hittat två saker som stör mig mera än folk som simmar på fel bana i simhallen: människor som är idioter i hundparker och min egen oförmåga att upplysa sagda individer om deras tillkortakommanden.

Kanske föga överraskande så var jag nyss till hundparken med T och F. Det var jätteroligt och på alla sätt sjukt nyttigt för dem båda att få leka med andra än varandra där. Inte minst med tanke på att varken jag eller M vill att våra hundar blir sådana som inte uthärdar annat sällskap en det egna.

Nåväl. Det var jätteroligt tills det plötsligt inte längre var det för att en person som uppenbarligen saknade all koll på hundparksetikett stegade in i inhägnaden och - efter att hens jycke först passat på att valla alla andra närvarande - förvandlade en trevlig lekplats till en arena för hens och hens husdjurs bollslungarkalas. Plötsligt fanns det ingen plats för de andra hundarna att umgås, för allt handlade om att jaga fåniga projketiler som inte har något i en hundpark att skaffa.

Det är i det här skedet av berättelsen som jag tappar humöret och tålamodet med både mig själv och den urblåsta hundägaren. Inte nog med att hen i motsats till varje normalt funtad människa inte förstår att en inte bara kan kliva in i en hundpark och börja kasta boll eftersom leksaker i regel är förbjudna, hen reagerar inte heller på att vår äldre hund uppenbart blir uppjagad av bolleken eller på mina försök att kalla på hunden för att få bort den från leken och avbryta det oönskade beteendet. Den vilsna hundägaren fortsätter för övrigt också kasta boll åt mina hundar medan jag med koppel i hand försöker kalla på dem för avlägsna mig från parken och det beteendet anser jag att slutgiltigt och med all önskad tydlighet visar hur lite personen har att göra på insidan av grinden i en dylik inrättning.

På vägen hem hittar jag - som alltid - på tusen saker jag kunde ha sagt åt personen som gav min kväll motsatsen till en guldkant. Det är så fruktansvärt irriterande att jag alltid fattar att och vad jag borde säga, först när det är helt för sent. Det här är alltså den andra saken som stör mig mera än folk som simmar på fel bana: att jag aldrig lyckas säga ifrån då jag borde, utan hittar de briljanta, knivskarpa, dräpande formuleringarna först när det redan är för sent att protestera. Jag är socialt inkompetent på det sättet.

Ganska sjukt egentligen att jag kan bli så upprörd av att människor inte lyckas följa beteendenormer som för mig är helt självklara, att jag inte ens klarar av att protestera när jag känner att något går fel. Jag borde ju inte vara bitter på typen som inte tog hänsyn i hundparken utan jobba på min egen attityd och mina egna sociala tillkortakommanden. För jag fattar ju precis att hela situationen hade gått att undvika om jag lyckats öppna käften.

Om det inte gått precis tvärtom vill säga. Det kan ju vara att den egoistiska hundägaren hade visat sig vara av den typen som blir ilsken av konstruktiv kritik och det hade varit illa. Det hade nämligen bekräftat att jag har all orsak att vara konflikträdd och dålig på att säga ifrån och det i sin tur kunde ha lett till precis vad som helst.

Kanske bäst jag fortsätter tiga.

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. 32 år gammal, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

14.06, 14:50Läsårets tyngsta dag. av Jessika
31.05, 11:04Läsårets sista. av Emma
20.05, 08:57Vet ni vad? av Amanda