Om varför den finska skolan bara blir sämre.

07.04.2018 kl. 13:38

Idag läser jag röster om läraryrket. I Hbl fastnar jag för rubriken Lärare: Nedskärningar ger sämre resultat och tar del av en artikel som handlar om att lärarfacket OAJ gjort en undersökning och kommit fram till något som närmast framstår som en självklarhet: att undervisningen lider då resurserna krymper i takt med att arbetsuppgifterna blir flera.

Jag läser också Arno Kotros kolumn Meistä tuli liian kilttejä (på svenska ungefär: Vi blev för snälla) i vilken han kommenterar retoriken kring utbildningen i Finland - ni vet, den som lägger skuld för alla den finska skolans misslyckanden på den lärarkår som gjort vår skola till den bästa i världen, medan de politiker som står enbart för nedskärningar får all ära för framgångarna - och tänker att det ligger något i det Kotro säger.

Då Kotro till exempel skriver om konsulter som utan någon som helst kunskap om vare sig läroplaner eller skolvardag föreläser om allt som är fel med undersviningen, kan jag inte annat än nicka igenkännande och tänka på alla timmar och dagar som de senaste åren slösats på att lyssna på den ena oinvigda idioten efter den andra som uppenbarligen sett sin chans att tjäna en hacka på att skolan med våld ska reformeras. Och jag tänker att det är tragiskt att dessa konsulter tillåts ta plats.

Och apropå artikeln i Hbl och OAJ:s undersökning tänker jag på att jag tror på många av de arbetssätt som förespråkas i den nya läroplanen. Jag tror på mindre katederundervisning, jag tror på mångsidig undervisningsmetodik, jag tror på att jobba digitalt då det är motiverat och ger mervärde och jag tror på att handleda hellre än att föreläsa (och jag vet att inget av detta är nytt).

Dessutom har jag egentligen alltid jobbat på ungefär just det sätt som det nu talas för och inte minst därför kan det kännas lite kränkande att folk som uppenbarligen saknar insyn i skolvärlden tar sig friheten att upplysa oss om vad vi gör fel. Framförallt som de som upplyser ofta är samma personer som ställer flera och större krav utan att skjuta till resurser.

Ett praktexempel är kravet på ett mer handledande lärarskap. Att handleda och ha tid för individen är en av hörnstenarna i min lärarroll. Det är så jag vill jobba och därför kan jag bli frustrerad då indexbundna hyror och andra kostnader på många håll innebär att den budjet som på papper är oförändrad i praktiken hela tiden ger sämre förutsättningar att erbjuda högklassig undervisning. Då trenden nationellt verkar vara att spara pengar genom att förstora undervisningsgrupper oroar jag mig för hur jag och alla andra som jobbar med undervisning ska orka och hinna arbeta på ett sätt som vi vill och tror på och som dessutom är i samklang med de krav som ställs på oss i läroplaner och andra styrdokument.

Jag har absolut inget emot att reformera och tror på att förnya så länge det görs för att utveckla, men reformer måste vara genomtänkta och de måste få kosta pengar och vara värda långsiktiga investeringar. Annars är de inga reformer, utan billigt politiskt poängplockeri i stil med det vår regering och inte minst vår nuvarande undervisningsminister gärna verkar syssla med - till synes utan någon som helst insyn i skolvärlden - och sådant spel har jag inget till övers för.

 

P.s. Sedan är jag också kritisk till tanken att det skulle finnas rätt eller fel sätt att undervisa. Jag tycker till exempel illa om att det i debatten ofta skapas en motsättning mellan att föreläsa och att handleda. En lärare måste utgå från sina styrkor för att nå sina elever och studerande och det sker aldrig om inte läraren får jobba på ett sätt hen själv tror på. 

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. 32 år gammal, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer