Semesterseg.

21.06.2018 kl. 19:49

Plötsligt inser jag att det gått nästan två veckor sedan mitt senaste inlägg. Jag har inte märkt att det blivit så många dagar, har faktiskt inte märkt hemskt mycket alls. Jag har haft fullt upp med att vila. Jag har sovit och sovit och hur mycket jag än sover känns det som om jag aldrig hinner sova nog, bli harmonisk, utvilad och pigg. Faktiskt känner jag mig inte alls zen, bara rastlös och tidvis lite frustrerad. Jag kan uppleva att jag borde prestera trots att det inget finns jag behöver göra. Kan känna mig onyttig och oproduktiv och malplacerad i viloläge.

Antagligen är jag fortfarande utmattad efter läsåret. Det blev ganska många timmar jobb under höst- och vårterminen, tillräckligt många för 50 arbetsveckor om en räknar med att jobba 38 timmar per vecka*. Jag har jobbat 38 veckor och alltså i snitt arbetat 50 timmar per vecka**.Det här råkar jag veta för att jag nyligen räknade ut att jag under det senaste läsåret använt ungefär 36 timmar per vecka bara till att undervisa och att läsa, kommentera och bedöma texter. Lägger en möten, lektionsplanering, samplanering, kontakt med kolleger och studerande, korrektur av studentexamen, fortbildningar, samarbeten med andra skolor och kommuner, KiKy och allt möjligt annat kul till ekvationen blir dagarna väldigt snabbt väldigt långa. Och många. Jag har jobbat så gott som varje söndag det senaste året, bara för att hinna. Lördagarna har jag ofta lyckats freda.

Den som gissar att jag inte skäms alls för att mitt sommarlov är så oförskämt långt gissar helt helt rätt. Jag tycker jag både har förtjänat- och behöver det. Det lär ju ta minst tre månader att återhämta sig från en burnout. Då tycker jag lärarnas två känns hur rimliga som helst. Jag kan nämligen känna att åtminstone jag flörtar med utmattning och att gå i väggen mest hela tiden och det är sannolikt inte helt okej. 

Själva semestern har för övrigt hittills inte varit speciellt skit på något sätt. I mina mer harmoniska stunder har jag njutit. När rastlösheten släppt och jag inte känt av bråttom har jag varit lugn och glad och typ ett med universum. Det finns något stort i att ha tid för släkt och vänner och liv, och något mäktigt i att faktiskt hinna vara närvarande med hundar, hem och M.

Just nu är livet ganska skönt. Bara så ni vet.

 

*Är det inte typ så mycket en jobbar om en har normal arbetstid? Jag har dålig koll då jag nästan bara jobbat på branscher med obegränsad arbetstid.

 

**Får nästan fel i huvet av hur fint det är att talen 38 och 50 liksom bara byter plats med varandra där. Hur sjukt är inte det!

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. Över trettio, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

06.06, 16:41Game of Thrones. av Petra
03.06, 08:02Slutetpåläsåretångesten. av Pensionerad lärare
26.04, 14:00Game of Thrones. av Karolina