Om andakter, konfirmander och mångfald.

15.07.2018 kl. 02:09

Vad minns du från ditt eget skribaläger? Minns du berörande andakter, samvaron eller kanske törsten efter att bli bekant med en högre sanning? Är du kanske en av dem som lämnade lägret och kände dig lite besviken? Eller är du en av dem som åkte för att det hörde till och kanske fann ett sammanhang eller istället upplevde att hela excersisen kändes mer eller mindre meningslös?

Jag frågar för att jag nyss läste ett intressant inlägg av Markus på bloggen Andetag. I sin text funderar han utgående från en artikel i Hbl (artikeln i sig är ingen höjdare) på församlingar och det andaktsliv dessa bjuder sina ungdomar på under konfirmandtiden. Artikeln han hänvisar till handlar om en familj som haft svårt att förhålla sig till andakterna på min gamla hemförsamlings skribaläger och jag tycker Markus kommer med några riktigt bra poänger.

Som ni kanske vet har jag och kyrkan ett förflutet. Jag är uppvuxen i Johannes församling som artikeln delvis handlar om. På församlingens skribaläger har man av hävd firat en form av andakter som kallas tideböner (och som jag i ärlighetens namn tycker riktigt bra om). Under mina år som aktiv medlem i församlingen och mina över tio år som ledare på dess konfirmandläger fick jag se hur tidebönerna utvecklades till de "välregisserade shower" som Markus talar om i sitt inlägg.

Jag var med som vuxen ledare då bugandet som nämns i Hbl-artikeln, klockringning och nattvardsgång infördes som element i andaktsformen och jag minns hur fel det kändes och hur jag vägrade göra med. Jag minns också att jag i princip var den enda av ungdomarna som tilläts välja och att jag som säsongsanställd inte upplevde mig vara i en ställning att öppet ifrågasätta eller kritisera förfarandet (även om - vilket bör nämnas - teologerna tog sig god tid att privat diskutera, förklara och motivera då jag hade frågor om formatet som jag behövde få svar på). Jag minns också att det var en andaktsform som gällde och att det bara var för oss ungdomar som ibland önskade diversitet att finna oss i det.

Nu har jag för många års erfanhet av arbete på Lekholmen*  - som Markus också nämner i sitt inlägg - för att tro att Johannes församling är den enda i Finland som erbjuder relativ monotoni i andaktsväg. Så gott som alla församlingar vars lägerandakter jag har besökt verkar utgå från något slags basformat. Hos vissa är mångfalden vad innehåll och budskap beträffar större än hos andra, men många gånger är ramarna rätt lika. Att säga att andaktslivet på lägren varier mera mellan de olika församlingarna än inom den egna gemenskapen är en underdrift av rang. Precis som Markus säger är detta ett problem, inte minst om målet med lägren är att kyrkan som helhet med hjälp av dem ska locka nya aktiva medlemmar. För vad händer om budskapet paketeras på ett sådant sätt att mottagaren upplever att det är irrelevant? Och hur lyckat är det om mångfalden i det andaktsliv du erbjuds chansen att ta del av begränsas av den församling du råkar hamna på läger med? Det tycker jag är frågor som är värda att fundera på.

En annan sak som jag med erfarenhet av andaktslivet på ett otal församlingars skribaläger tycker tål att fundera på är vad de ungas vårdnadshavare egentligen vet om hur det går till på andakterna. Hur mycket känner de till? Hur mycket borde de veta?

Utöver korstecken, klockringning, rökelse och bugningar har jag under mina år på Lekholmen fått ta del av en massa andra bra och dåliga andakter. Jag har varit med om andakter som har berört och andakter som lämnat åhörarna fullkomligt kalla. Jag har hört intressanta tal och utsatts för predikningar som gränsar till andligt våld. Jag har njutit och jag har känt mig riktigt riktigt obekväm.

Allt som oftast har andakterna varit alldeles bra, men det finns många undantag. Unga andaktsledare har inte alltid varit mogna sin uppgift och kanske blottat lite för mycket av sig själva eller manat fram känslor av skuld och skam hos andra. Jag har varit med om att bocka och buga och känt mig precis lika hemma som då församlingen uppmanats att dansa och vifta. Det har hänt att jag hört präster ryta till åt unga för att de är just unga, och att jag sett unga ledare ligga i bänken eller rulla på golvet och stöna oh Gud och oh Jesus på sätt som inte överensstämmer med min uppfattning om och erfarenhet av vad det innebär att utöva tro, och jag har frågat mig hur konfirmanderna upplever ledarnas beteende. Det har hänt att jag som ändå har en hel del skinn på näsan känt mig fullkomligt malplacerad i de sammanhang jag hamnat i och det har hänt att jag har undrat vad vårnadshavarna skulle säga om de såg sina barn just där och just då. Jag gissar att långt ifrån alla skulle vara begeistrade.

Personligen tycker jag - precis som Markus - inte det finns en andaktsform som är överlägsen en annan. Människor är olika och då behöver andakterna också vara det. Däremot tycker jag församlingarna kunde göra mera för att öppna upp andaktslivet på lägren för vårdnadshavarna - jag vet att det finns församlingar som jobbar mycket med detta - eftersom det uppenbarligen förekommer att föräldrar känner sig lurade.

Oavsett andaktsform kunde man säkert också göra mera för att involvera ungdomarna och göra budskapet relevant för dem. Ett bra sätt är att försöka förankra budskapet i ungdomarnas verklighet och att ge dem en chans att vara med och utforma istället för att bara medverka. Det gör en församling jag en gång hade förmånen att jobba för och ungdomarna där var så engagerade att jag lånat idéer av dem och utnyttjat dem på jobbet**.

Lite knepigt det här med andakter på skribaläger tycker jag. Hur upplevde du andaktslivet på ditt eget läger?

 

 

*Helsingfors svenskspråkiga församlingars lägergård.

**Vill här passa på att nämna att mina tio år som ledare på Johannes församling lärde mig mer om pedagogik och att arbeta med ungdomar, än jag någonsin fick lära mig på PF. Utan den erfarenheten skulle jag inte vara den lärare jag är idag och det är inte alldeles lite att vara tacksam för.

Kommentarer (0)
Skriv siffran 4 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. Över trettio, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

06.06, 16:41Game of Thrones. av Petra
03.06, 08:02Slutetpåläsåretångesten. av Pensionerad lärare
26.04, 14:00Game of Thrones. av Karolina