Skyhög töntfaktor?

09.08.2018 kl. 23:51

Jag och M gjorde något lite sjukt igår. Vi ställde oss i en vansinnigt lång kö och väntade tillsammans med allt från businessmänniskor till avdankade festprissar på att få köpa muminmuggar. Dörrarna till popup-affären i köpcentret i centrala Helsingfors öppnade vid midnatt natten mellan onsdag och torsdag och när vi väl hittade vår plats i ledet ringlade sig kön från Simonsgatans och Mannerheimvägens korsning ända till Kalevagatan. Den som någon gång besökt Helsingfors vet att det är fråga om en inte alldeles obetydlig sträcka.

Det var en märklig upplevelse att stå i kön. Intressant att se hur Tove Jansson och Mumin berör och samlar människor. Efteråt funderade vi en del på hur vi skulle förhålla oss till det vi varit med om, eller kanske snarare det vi gjort.

Är det för töntigt att köa i timmar för att få köpa en kopp? Är det att gå över en gräns? Vi enades båda om att vi aldrig skulle komma på tanken att göra något liknande om det handlade om gratis ämbar elle biobiljetter, men Mumin kändes helt okej. Och som ni ser på bilden är jag mer än mycket nöjd med den nya koppen.

Hur som helst utlöste köandet en liten existentiell kris. Är även detta jag? Är jag faktiskt en som ställer sig i kö, trotsar nyfikna turister och fotokåta fyllon och stolt accepterar att de som raglar förbi skrattar åt min uppenbara töntighet. Tydligen. Och varför inte, egentligen.

Dagen idag var av det tyngre slaget. Åtminstone inledningsvis. Den korta nattsömnen gjorde sitt och det tog mig evigheter att krypa upp ur sängen. När jag väl lyckade var jag ändå nöjd. Det var vackert väder, M skulle ut till en holme med några vänner och jag passade på att packa med hundarna och ta mig till Nybondas i Nordsjö där jag inrättade tillfälligt kontor på en klippa vid stranden. Jag ska jobba med Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse på en av höstens kurser och jag passade på att komma igång med en genomläsning för att kunna hitta ingångar till olika undervisningasmoment. Efter att ha läst nästan en tredjedel av boken är jag övertygad om att jag valt rätt roman.

Att hänga på klipporna var inte alls dumt. Jag drack mitt medhavda kaffe och kände ett visst obehag för getingarna som flockade sig kring mig, men njöt samtidigt av att få blicka på hundarna som gottade sig i solen.

I skrivande stund sitter jag ute på balkongen och njuter av en av årets sista bekymmerslösa sommarkvällar. Jag ska strax rigga upp ficklampan som belyser mitt läsande och plöja igenom ytterligare några sidor Atwood. Det känns inte alls fel.

Har du haft en bra dag?

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. 32 år gammal, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer