Jag reagerar, men jag förvånas inte.

21.08.2018 kl. 23:08

Idag på jobbet talar jag om källkritik med mina studerande. När jag kommer hem halkar jag på en tweet av den sannfinländska politikern och låtsasläraren Laura Huhtasaari. Hon frågar sig hur det kommer sig att ett gäng demonstranter under årsdagen för terrordådet i Åbo skanderat antinazistiska slagord istället för att ropa ut sitt hat mot terroristerna. På ett inte särskilt elegant sätt väljer Huhtasaari att förbise det faktum att nordiska motståndsrörelsen samtidigt ordnade en nazistisk demonstration och att bilder på töntar med viftande naziarmar cirkulerar i diverse medier. Jag reagerar, men jag förvånas inte.

Huhtasaari är så genomskinlig. Hennes mål är knappast att problematisera, utan snarare att fiska röster bland dem som ser nazister som något helt rimligt och fosterländskt, men uppfattar dem som står för öppenhet och medmänsklighet som ett hot mot det finska samhället.

Jag märker att det är många som har reagerat på Huhtasaaris utspel. Ett flertal sakliga röster upplyser henne om den vidriga grupperingens vidriga demonstration och framhåller att det är ganska naturligt att folk reagerar då skalliga män med löjliga flaggor försöker kapa en minnesdag och använda den för att främja sina egna äckliga syften.

Många andra menar att motdemonstranterna - de som inte vill se nazister marschera på våra gator - vanhelgar minnet av alla de människor som mördades av en enskild galning en hemsk dag för ett år sedan. Nazisterna motsätter sig terrorism, säger de, medan de som demonstrerar mot nazister enligt dem försvarar allt det som är ont i samhället. Jag reagerar, men jag förvånas inte.

Lite skrämmande kan jag ändå tycka att det är med den historielöshet som Huhtasaaris anhängare ger uttryck för. Deras oförmåga till källkritik gör mig både mörkrädd och mållös. Många av dem som kommenterar verkar på fullt allvar tro att nordiska motståndsrörelsen bara vil hedra offren, att de inte har några baktankar och att det inte är något konstigt med att de valt att koncentrera sitt heilande till Åbo under just den dag då staden minns de medborgare den förlorat. Jag reagerar, men jag förvånas inte.

Lite orolig är jag i alla fall. Någonstans har vi misslyckats om mängder av finska medborgare tycker att galna nazister är ett mindre problem än ofarliga flyktingar. Något har vi förlorat om det enda som förenar för många är hatet mot dem som är annorlunda.

Jag reagerar, men jag förvånas inte.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. Över trettio, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

06.06, 16:41Game of Thrones. av Petra
03.06, 08:02Slutetpåläsåretångesten. av Pensionerad lärare
26.04, 14:00Game of Thrones. av Karolina