Om mobbning och unga under lupp.

04.09.2018 kl. 00:26

Idag tänker jag på mobbning, på sju pojkar i Kotka och på ett läge som varit så trängt att en av dem sett sig nödgad fylla sin mun med hästkastanjer och läckande batterier. Jag tänker på killen som togs in på sjukhus, på ungdomar som polisföhörs, vittnen och misstänkta förövare som bedyrar att offret ljuger och på polisen som säger att fallet inte kommer utredas som ett brott.

Jag har jobbat med att utreda mobbning (1,2,3). Jag har sett unga som mått riktigt dåligt för att de av sina medmänniskor tvingats utstå påhopp som ingen borde behöva utstå. Jag har sett folk blåneka och gråta av sorg och ilska, men jag har aldrig stött på ett fall som det i Kotka.

När jag läser vad polisen säger om fallet och utredningen, att de förhört de fyra som anklagats och de två vittnen som sett på, att alla nekat och att det för myndigheterna räcker för att lägga ner förundersökningen ringer alla mina varningsklockor. Det förfarande som beskrivs är som ett typexempel på tandlös mobbningsutredning. Fråga de antagna förövarna, kolla med medlöparna och nöj dig med de svar du får. Strunta i att alla som inte ingriper möjliggör. Placera skulden hos offret. Det är något som säger mig att poliserna inte har full koll när det gäller mobbning.

Jag inte säga att några fel begåtts i Kotka. Jag saknar den insyn som krävs för att kunna uttala mig om det specifika fallet. Men, myndighetskommunikationen fascinerar mig. Å ena sidan får allmänheten veta väldigt lite, å andra sidan får vi ta del av två motsatta men onödigt tvärsäkra uttalanden med bara en veckas mellanrum. Vi får veta om utsatta och anklagade men utöver det egentligen ingenting

Vi kanske borde veta ännu mindre. Då jag tänker på de inblandade ungdomarna tänker jag att artiklar som stämplar ett gäng unga som förövare och en enskild ung människa som lögnare kanske inte skulle behöva vara delar av den offentliga diskussionen. Åtminstone inte just nu*. Jag har svårt att föreställa mig att någon alls har något att vinna på det, faktiskt.

Det jag däremot kan föreställa mig är att det är något som inte stämmer. Det inträffade betyder något och jag hoppas de som kan drar rätt slutsatser på basen av det. Jag hoppas och räknar med att alla inblandade pojkar får det stöd de behöver och litar på att skolan med sitt längre perspektiv kommer se till att allt till slut blir bra.

För alla unga förtjänar en trygg vardag och ingen ska behöva vara räd för att gå till skolan.

 

*Fast nu deltar jag ju själv och är således ganska skenhelig.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. Över trettio, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar