Om småbarnspedagogik och människor som gör ett jobb som är viktigare än andras.

19.09.2018 kl. 22:54

Idag tänker jag på förskolan och den kompetterande dagvården på Drumsö i Helsingfors där knapp personal utan stöd från vare sig högre tjänstemän eller beslutsfattare kämpar för att ge de barn de fått förmånen att undervisa en dräglig vardag. Jag tänker på att dräglig måste kännas som att tumma på ideal och att tvingas till en sur och dyrköpt kompromiss. Jag tänker på hur tragiskt det är att min stad bränner ut människor som älskar sitt jobb och jag tänker på hur vidrigt det är att två människor när det varit som värst tvingats ansvara för 63 barn. Hör ni hur sjukt det låter?

Medan jag läser om utmaningarna på Drumsö tänker jag på lokalpolitiker som skryter med att staden minsann inte tummat den subjektiva rätten till dagvård, men samtidigt hymlar med att de ökat gruppstorlekar. Jag tänker också på hemliga överenskommelser med grannkommuner, på avtal vars enda syfte varit att hålla barnträdgårdslärarlöner i regionen på en absolut miniminivå och jag tänker på den högre tjänstemannen som i en intervju för Yle verkar tycka att det är orättvist att småbarnspedagogiken i Helsingfors fått så mycket negativ publicitet i medierna.

Någonstans frågar jag mig också hur länge vi tror att vi har råd att trampa på dem som ska ta hand om våra barn. Jag frågar mig hur länge det är meningen att folk ska orka jobba för löner som knappt räcker till hyra och mat och jag undrar hur länge det ska ta för oss att förstå att en personal som mår illa inte fostrar välmående barn.

Framför mig ser jag också den kedja som börjar med småbarnspedagogik och leder till avgångsbetyg efter avslutad grundskola, och jag frågar mig hur resurserna någonsin ska räcka till någonstans om inte ens den första länken får vara stark nog att hålla. Det är skamligt att vi som samhälle inte vill göra mera för våra minsta.

Målet med all utbildning borde vara att hjälpa de barn och unga som tar del av den bli bättre än vi någonsin varit, än vi någonsin fått förutsättningar att vara. Om något i samhället borde få kosta är det undervisning i allmänhet och småbarnspedagogik i all synnerhet. Det anser åtminstone jag.

Vad tycker du?

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. 32 år gammal, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer