Hur mycket jobbar ni när ni jobbar mycket?

24.09.2018 kl. 23:25

Just nu lever jag dagar och veckor då jag av envishet eller nåd får räcka till och duga mer än jag egentligen mäktar. Det är studentexamenstider och förra veckan var läsårets första som landade på rejält över femtio timmar. Hela hösten har jag lyckats låta bli att ta arbetet med mig hem. Jag har gjort långa timmar, men klarat av att hålla mig omkring eller precis under femtiotimmarssträcket. Det har känts rimligt. Det gör det egentligen fortfarande. Jag orkar, jag klarar av och jag känner mig inte fruktansvärt tankspridd. Samtidigt märker jag att jag är bekymrad.

Jag oroar mig för att jag har jobbat i under tio år och till och med mitt korta perspektiv säger mig att arbetsmängden ständigt ökar. Från och med i höst har vi ett nytt studentprov i modersmål och litteratur och det provet för med sig nya, längre, mer invecklade texter. Jag har fått förklarat för mig att provet i mitt ämne har gjorts mer krävande för att det i högre grad ska tillmötesgå de behov universitet och högskolor har gett uttryck för, behov som stavas att vilja spara tid och resurser genom att i möjligast hög grad slippa utbilda studerande i akademiskt skrivande. Så har det sagts mig. 

Mitt ämne ska ge färdigheter för fortsatta studier och det är precis som det ska. Jag önskar inget mindre.

Samtidigt förundras jag över att ingen verkar ha tänkt på att dubbelt längre och mycket mer invecklade texter också tar avsevärt längre att korrigera och bedöma. Då jag tidigare kunde läsa, kommentera och bedöma vilken text som helst på högst tjugp minuter, behöver jag nuförtiden ofta åtminstone en halv timme för att bli klar med en text. Att en enskild uppsats tar närmare en timme i anspråk är inget direkt undantag. För en som läser mellan två- och trehundra texter under en period på sex veckor blir det snabbt många och långa arbetstimmar.

Det är inte så att jag är missnöjd. Att få läsa mina studerandes texter är ett privilegium. Att få se dem utvecklas är något ännu ännu större. Dessutom jobbar jag i en kommun där folk verkar anse att utbildning får kosta. Alla är inte lika lyckligt lottade.

Därför oroat jag mig. Mitt i alla reformer och all politisk spariver frågar jag mig ibland om det är någon på Arkadiabacken som tänker på att de beslut som fattas där innebär att arbetsbördan ökar någon annanstans. Jag undrar om de som drar upp riktlinjerna för utbildningen i det här landet alls tänker på att varje sent de sparar, kostar våra unga delar av deras framtid. Jag undrar och inser att jag begränsad makt att påverka. Gräver där jag står och jobbar lite till istället.

Hur mycket jobbar ni när ni jobbar riktigt mycket?

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. 32 år gammal, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer