Om gnällblogg och arbetsbelastning.

09.10.2018 kl. 22:56

Jag har märkt att tonen här på bloggen har varit onödigt negativ på sistone. Vad kan jag säga om det? Kanske att det reflekterar mitt allmänna mående och sinnestillstånd. Jag skriver nästan uteslutande om jobb och sådant med en tydlig koppling till jobbet och fingertoppskänslan är att inläggen i allt högre grad präglas av trötthet, uppgivenhet och pessimism. Att säga att min vanliga varma och optimistiska hållning till allt som har med arbete att göra ersatts av en viss cynism känns inte som en underdrift. Det är ganska mycket just nu, helt för mycket och hela tiden och jag märker att jag har svårt att förhålla mig till det.

Jag håller fast vid att jag har världens bästa jobb, drömjobbet, ett jobb jag har arbetat hårt för att få. Det finns inte miljoner lediga platser för alla lärare i alla ämnen och av pedagoger som specialiserat sig på modersmål och litteratur finns det sjukt många av. Jag har aldrig sökt ett lektorat utan att det samtidigt funnits minst tjugo andra sökande, det har aldrig hänt att inte över tio av oss som sökt jobbet varit behöriga och det här innebär att jag inser och känner att jag borde vara tacksam, att jag är tacksam och att jag på alla sätt vill visa att jag är värd förtroendet. Därför tar det emot att erkänna och acceptera att jag måste kräva mindre av mig själv, att jag ibland måste acceptera att tillräckligt bra är mindre än perfekt, mindre än jag i vanliga fall skulle vara nöjd med.

Det är naturligtvis de nya texttyperna vi jobbar med i år som är den stora boven. Det har under mina snart tio år som lärare aldrig tagit så länge som det tar idag att läsa en enskild text. Jag känner att jag är på väg att hitta strategier, sätt att hantera det som är för mycket. Jag tror att jag är nära att hitta en kompromiss jag kan vara nöjd med. Men, lätt är det inte och väntan känns lång.

Idag tyckte jag att jag gjorde en kort dag. Jag kom iväg från jobbet redan klockan fyra, hade gjort åtta timmar och tyckte att jag hade gott om tid att vila upp mig innan jag inleder kvällspasset. Jag räknade med att hinna ladda upp hjärnan medan jag promenerar med hundarna, ligger på soffan och lagar mat.

I skrivande stund samlar jag ork att vara kreativ. Jag har lektioner som jag måste få fason på innan morgondagen, vaga tankar som måste ta form ikväll så att jag hinner konkretisera och finslipa imorgon. Jag tror det ska gå bra, men får väl medge att jag är lite skeptisk.

Hur står det till med dig denna regniga tisdag?

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. 32 år gammal, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer