Inre och yttre dimma.

18.10.2018 kl. 00:01

Idag har det varit dimmigt. Både helt konkret och fysiskt men också inombords. Det har känts som att jag vandrat i dimma och helt saknat fokus. Det är sjukt irriterande, men säkert ett tecken på att kroppen och hjärnan redan inställt sig på höstlov. Jag har hittat till semestertröttheten och bestämt mig för att fylla det långa veckoslutet med få men realistiska planer. Det tror jag är smart.

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på hur jag talar om skolarbetet med mina studerande. Jag har funderat på hur jag ska tala om att det är viktigt att ta det på allvar, samtidigt som jag får dem att förstå att uppgifterna aldrig är så på allvar att det är värt att bränna ut sig på grund av dem. Jag tänker nämligen så här: är jag trött så är de också det, de arbetar sannolikt mer ån jag, och ingen av oss vinner om orken plötsligt tryter.

Har du någonsin upplevt att skolarbetet känts övermäktigt? Vilket stöd skulle du ha önskat dig av din lärare?

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. 32 år gammal, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer