Kärlek liksom.

16.11.2018 kl. 23:54

Jag slöläser Johannes Ekholms Kärlek liksom och märker att jag fascineras av boken, njuter av läsningen. Ärligt talat är jag lite förvånad, på ett precis lika ärligt sätt som jag alltid är när jag läser böcker som känns sådär överhajpade och som låter lite bättre än de rimligtvis kan vara. Jag säger inte att det här är det bästa jag läst på länge, men det är något jag fastnar för. Kanske är det samtidsskildringen, problematiserandet av mansrollen eller det starka metaperspektivet som tilltalar mig. Jag vet inte så noga, men får väl erkänna att jag känner igen mig i mycket och njuter mera än jag hade trott och det är ju alltid positivt när något överträffar ens förväntningar.

Egentligen ville jag läsa boken för att kunna använda den på en kurs, men det blev inte av. Åtminstone inte i år. Tiden räckte inte till och jag tänker att det kanske är lika så bra. För nu kan jag läsa för läsandets skull, utan att tänka på jobb och prestationer samtidigt som jag vet att jag nästa år kan damma av romanen och använda den som ett exempel på ett relativt nytt sätt att berätta.

Jag slöläser, njuter och presterar i smyg. Vinner då jag inte ens försöker. Det är inte helt fel.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. 32 år gammal, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer