Om källkritik.

19.11.2018 kl. 16:43

Källkritik handlar om att försäkra sig om att information - särskilt sådan en gärna vill tro på - faktiskt är pålitlig. Det här är något jag regelbundet talar om med mina studerande. Jag tycker det är av yttersta vikt att de lär sig förhålla sig kritiskt till det oändliga flöde av artiklar och videor som ständigt sköljer över dem. För källkritik är en överlevnadsstrategi, något som hjälper en klara av vardagen.

Igår lyckades jag inte leva som jag lär. Helsingin sanomat publicerade en artikel om en studie som på basen av HS rubricering avslöjar att skolornas "nya" undervisningsmetoder utgör ett tydligt hot mot inlärningen (här skriver Svenska Yle om samma sak). Speciellt skadligt är det enligt artikeln att utsätta barn och unga för digitalisering och fenomenbaserad inlärning. Ett elevcentrerat arbetssätt är inte heller bra. Så står det i den text som Helsingin sanomat publicerade och jag delade trots att jag inte helt och hållet omfattade kritiken och dessutom hela tiden kände att det var något som inte kunde stämma. Artikeln handlade ju trots allt om en undersökning som kritiserar de onda utbildningspolitikerna och tjänstemännen och då måste allt som står i den trots mina dubier vara sant tyckte jag, men tji fick jag.

Bara någon timme senare läste jag en annan text som satt fingret på det jag tyckte att inte stämde. HS-artikeln låter påskina att forskningsresultaten gör gällande att det skulle finnas ett samband mellan digitalisering, fenomen- och elevbaserad undervisning och de försämrade resultaten i Pisa-mätningarna. Vidare får en som läsare intrycket att detta samband skulle synas i resultaten i de Pisa-mätningar som genomfördes mellan år 2012 och 2015 och det är här kritiken mot det "nya" blir problematisk. Det "nya" infördes och eller standardiserades i och med den nya läroplan som stegvis togs i bruk åren 2014-2016. Allra sist infördes den på högstadierna och det här innebär att de nior som deltog i Pisa år 2015 inte omfattats av de reformer som enligt artikeln i HS utgör ett hot mot inlärningen. Det är alltså i princip omöjligt att utgående från det material som tydligen använts dra sådana slutsatser som antyds i nyhetsrapporteringen. Tendetiöst är bara förnamnet.

Det fanns också annat i artikeln som jag glatt förbisåg tack vare en rågad skottkärra bekräftelsebias. Att det i artikeln berättades om lärare som gett sina elever uppgifter som får pedagogerna att framstå som fullständigt inkompetenta borde antagligen ha fått mig att haja till. Jag borde atntagligen ha reagerat på att ingen av dem som kom till tals i texten verkade ha en uppfattning om vad fenomenbaserad inlärning är eller hur en arbetar elevcentrerat, men det gjorde jag inte. Istället var jag skadeglad och njöt av insikten att de dumma beslutsfattarna bevisligen hade fattat dumma beslut. Det betraktar jag som ett personligt misslyckande, för på grund av att jag bara sådär accepterade allt jag läste tog det mig länge att ställa de frågor som hade hjälpt mig förstå: på vad beror de svagare resultaten? Vad innebär de på riktigt? Och är det inte inte ett lite för bekvämt sammanträffande att de här resultaten offentliggörs i en tid då väldigt många verkar vilja få säga att just de tycker att allehanda reformer minsann är skit?

Som pedagog vet jag att det sällan är fel på metoden, men att genomförandet kan halta. Fenomenbaserat- och elevcentrerat lärande förutsätter tydliga uppgifter, strikta ramar och ständig övervakning och handledning. Elever och studerande som arbetar på det här sättet behöver ha tillgång till lärare oftare än växande grupper och krympande budgetar  möjliggör. På riktigt är det här skon klämmer tror jag och det hade jag förstått genast om jag bara lyckats förhålla mig kritiskt till den information jag fick ta del av. 

Men, nu gick det inte så. Jag valde att tro på allt jag läste istället och helt ärligt kan jag tycka att det är lite intressant att jag kan lyckas misslyckas när det gäller något så fundamentalt och självklart som källkritik. Inte minst med tanke på att det är fråga om en färdighet jag förväntas kunna lära ut och att den källa jag glömmer kritisera behandlar ett ämne jag faktiskt vet en hel del om.

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. 32 år gammal, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer