Om kolloidalt silver, vaccinmotstånd och faktaresistens.

03.12.2018 kl. 20:33

Vad får en människa att medvetet truga gift på andra människor? Hur försvarar en sådan människa beslutet att i värsta fall riskera en medmänniskas liv och hälsa? Hur kan någon tro en kvacksalvare som misstänkligör vetenskap och i samma andetag påstår att cancer går att bota med lite vattenreningsmedel? Hur rutten måste man vara för att vilja sko sig på andras motgångar och hur djup är den tragedi som gör en villig att svälja alla tänkbara lögner? Yles rapportering om debatten om kolloidalt silver i Sverige (och lite i Österbotten) väcker många frågor.

Dessvärre saknar jag svar. Då jag lyssnar på inslagen och läser artikeln blir jag mest häpen. Jag fattar inte hur de ovetenskapligas argument kan bita på någon publik alls. Å andra sidan har samma mottaglighet förundrat också tidigare, inte minst i samband med diverse ankdammsgräl om både vaccin och just kolloidalt silver.

Som modersmålslärare baxnar jag varje gång jag försöker läsa mig in på dessa debatter och ställs inför den kompakta faktaresistens och den totala brist på källkritik som präglar de teflonbepansrade vetenskapsförnekarnas hela argumentation. De som har bestämt sig för att tro på att silvervatten är hälsosamt eller vaccin skadligt verkar helt oemottagliga för saklig argumentation och vetenskapliga fakta. Istället delar de ohämmat länkar till uppenbart vinklade studier eller kommer med anekdotisk bevisföring om en eller annan släkting som minsann inte var vaccinerad mot mässling men nog överlevde sin cancer tackvare ett stadigt intag av vattenreningsmedel.

Det kan vara att jag blandar ihop två debatter där ovan, men ni ser säkert problemet och förstår antagligen vad jag menar. Det är konstigt att vuxna människor väljer att falla för sagor om mirakelpreparat eller påhittade hotbilder trots att det finns forskning som visar att de tänkt fel och att det feltänket riskerar skada dem själva, och i värsta fall oskyldiga människor i deras omgivning.

Jag kanske inte borde säga det här, men jag kan inte låta bli: i egenskap av en som jobbar med ungdomar och regelbundet får beundra deras förmåga till källkritik, har jag faktiskt svårt att begripa hur vuxna människor kan falla för lögner som vilken som helst grundskoleelev i det här landet skulle genomskåda.

Jag har svårt att föreställa mig den osäkerhet och de personliga tragedier som gör en människa mottaglig för dessa falska budskap, men jag är säker på att sorgen och rädslan finns där. Det måste finnas något irrationellt som driver folk till att riskera sina egna, sina barns eller oskyldiga medmänniskors liv. Det måste finnas en orsak, för annars förstår jag ingenting alls.

Personligen tycker jag ändå de som blundar för borde tänka om och tänka rätt. Oberoende av orsak borde åtminstone de som vägrar vaccin göra det. För många oskyldiga barns hälsa står på spel där och det är inte okej.

Däremot tycker jag egentligen inte något alls om vuxna människors bruk av kolloidalt silver. Eller snarare är det inte min sak att göra det. Hur mycket jag än inte förstår är det inte min plats att uppmana till avhållsamhet. Jag får helt enkelt nöja mig med att baxna inför faktaresistenta teflonytor och fortsätta uttrycka min bestörtning över folks oförmåga till källkritik. Vackert så.

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. 32 år gammal, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer