De är värda ett bemötande.

11.04.2019 kl. 23:10

För ett par veckor sedan läste jag en insändare om lärare som beter sig osakligt och oprofessionellt mot studerande i ett gymnasium i svenskfinland. En dryg vecka senare läste jag en till insändare i vilken skribenten vittnar om liknande men vid det här laget urgamla upplevelser vid utbildningsanstalterna i samma kommun. Idag kunde man på opinionssidan i Hbl läsa en insändare som försvarar skolan och ett par som backar upp den ursprungliga insändarskribenten.

Det pågår alltså en debatt av något slag och det jag tycker är frapperande är att den skola som pekas ut bemöter det hela med tystnad, som om de ville tiga ihjäl de problem som en av deras egna känt sig tvungen att behandla på en insändarspalt istället för i den egna gemenskapen. Ett agerande som inte precis signalerar förtroende från den studerandes sida för skolans förmåga att lösa de aktuella problemen.

När jag läser insändarna märker jag att jag frågar mig om det här med att tiga ihjäl problem är ett utbrett fenomen. Jag märker att jag undrar om det är så här vi bemöter ungdomar med obekväma frågor i svenskfinland, genom att förminska, förringa och osynliggöra. Jag hoppas att vi i medeltal kan bättre, men tror att det är möjligt att vi ignorerar och nonchalerar och jag tycker det är fel. De unga förtjänar mer än så.

Ungdomar som vågar lyfta fram problem och kräva åtgärder förjänar vår tid och vår respekt. De är värda vår uppmärksamhet och ett sakligt bemötande. Varje gång är de värda det. Tycker inte du?

Kommentarer (2)
Skriv siffran 5 med bokstäver:
De unga förtjänar verkligen mycket mer än så här. Om inte kritik bemöts växer den sig starkare. Jag tror att det handlar om ängsligt ledarskap, en rädsla att om jag som lärare/ledare börjar lyssna på mina elevers kritik så kommer jag förlora min makt. Men min erfarenhet som lärare är att det är precis tvärtom. Ditt ledarskap stärks av att du lyssnar på eleverna, de litar på dig, anförtror sig och förstår väldigt bra att det inte alltid går att få det precis som de önskar. Vad har du för erfarenheter?
Anna Lindholm12.04.19 kl. 09:35
Nå precis samma som du. Jag tror också att mina få och blygsamma pedagogiska framgångar har mer att göra med att jag alltid strävar efter att bemöta elever och studerande som jämlika, som i första hand människor jag har privilegiet att få umgås med och undervisa. Jag har aldrig upplevt att min trovärdighet eller auktoritet - hemska ord - skulle ha lidit av att jag visar mig mänsklig, blottar kunskapsluckor, tar emot kritik, lyssnar eller försöker förstå. Tvärtom upplever jag att jag alltid har vunnit på fri fungerande kommunikation. Dessutom tycker jag att utan förtroende och öppenhet är förutsättningarna för utveckling obefintliga. Detta gäller såväl individer som organisationer. En sak som jag tidvis - beroende på var jag jobbat - har ogillat är hur falsk den delaktighet elever och studerande erbjuds via elev- och studerandekårsverksamhet kan vara. På de ställen där de unga faktiskt haft en riktig chans att påverka har de tagits med redan i planeringsskedet, vilket har krävt stort engagemang av lärarna men alltid varit värt det. På andra ställen har lärarna först fattat alla beslut och involverat elever och studerande i ett sådant skede då inget egentligen längre går att påverka, vilket enligt mig är värsta sortens skendemokrati. Beklagar ett långt och spretigt svar på din kommentar, men det finns så mycket jag kunde säga om att bemöta och låta ungdomar vara delaktiga att jag inte riktigt vet var jag ska börja och hur jag ska sluta.
12.04.19 19:53
Tycker inte alls du svarade spretigt, förstår precis, eller jo skoldemokrati och elevinflytande är ju ett enormt ämne så det är svårt att svara kort och koncist. Jag känner igen det där också att eleverna kan ges bilden av att de kan påverka trots att möjligheterna egentligen är små. Just därför så viktigt att det finns en kontinuerlig diskussion om hur elever på riktigt kan påverka så att det inte blir skendemokrati, vilket det ju lätt blir när eleverna är i underläge. Lärarna är alltid i en maktposition, hur vi än vänder oss.
Anna Lindholm13.04.19 kl. 11:28
Så är det och jag kan tycka det är lite problematiskt att en del lärare inte alls vill kännas vid den makt de har över enskilda unga.
13.04.19 21:13

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. Över trettio, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

06.06, 16:41Game of Thrones. av Petra
03.06, 08:02Slutetpåläsåretångesten. av Pensionerad lärare
26.04, 14:00Game of Thrones. av Karolina