En lugn stund.

04.05.2019 kl. 23:06

På bilden lagar jag och Freja mat tidigare idag. Vi värmer fiskpinnar och Freja vakar med stor nit och noggranhet över de frusna fiskstyckena och verkar hoppas på att ett av dem ska bryta sig ut ur ugnen och flyta rakt in i hennes mun. Något sådant hände naturligtvis inte men det var en lugn stund jag och vår äldre hund hade där i köket.

Just nu är också en lugn stund. Jag pausar från korrekturarbetet och skriver för att varva ner och samla tankar. Idag har jag funderat en hel del på mitt förhållande till mitt jobb och den arbetsbörda som ständigt verkar öka, läst en insändare och en rapport om mängden timmar en moddalärare efter jobbet knegar på hemma och förundrats över att det finns så många människor som verkar tycka att lärare inte kan bli utbrända under läsåren eftersom semestrarna är så långa (kan berätta att det för många lärare jag känner verkar ha gått alldeles utmärkt att göra det).

Om arbetsbördan tror jag att jag har sagt att jag förra året räknade ut att jag i medeltal jobbade lite merr än 50 timmar per vecka i 38 veckor. Det motsvarar 50 arbetsveckor för en med en arbetstid på 38 timmar per vecka, så för egen del tycker jag det långa sommarlovet känns helt rimligt. Jag har redan en lista med en massa saker jag ska plugga för att vara bättre än någonsin förr nästa läsår.

Insändaren jag läste handlar bland annat om den ökade arbetsbördan och rapporten om en undersökning som kommit fram till att moddalärare i de finskspråkiga skolorna använt i snitt 73 timmar på att korrigera studentprov den här våren och det om mängden examinande var ca 40. För min del var antalet examinander närmare 60 än 50 så det blev en del merarbete.

Nu tänker jag ändå inte gnälla om arbetsbördan. Det har jag gjort så det räcker. Mitt jobb innebär mycket arbete och då jag inte har arbetstid finns heller ingen övertid och det får jag helt enkelt leva med. Visserligen suger det att vara tvungen att välja mellan att göra ett bra jobb och att överleva, men det är det som förutsätts ibland och då får jag helt enkelt välja att överleva och ta med konsekvenserna. Jag vet att jag gör så gott jag kan nämligen, och tänker inte ha dåligt samvete om jag inte klarar av mer än jag klarar av.

Skrev jag i något tidigare tinlägg om att jag har tänkt tänka om gällande jobbet, att jag ska utgå från mina styrkor och att jag ska vara närvarande i klassrummet? Jag tror jag gjorde det. Jag har börjat med lite med omtänkandet och omvärderandet och det tänker jag fortsätta med, för de perspektiv den verksamheten öppnar fyller mig med iver och glädje.

Glad blir jag också då jag tänker på att min arbetsgivare verkar ta den orimliga arbetsbördan på allvar. Jag hoppas mina kollegor runt om i landet har lika bra tur som vi, för som det är nu ser jag framemot våren, slutspurten och nästa läsår med tillförsikt. Och det beror på att jag vet att jag har mera tid för återhämtning från och med nästa höst.

Nu ska jag fortsätta korrigera uppsatser. Ha det bra!

Kommentarer (0)
Skriv siffran 7 med bokstäver:

 

 

 

 

Hej. Jag är Rofa. Över trettio, moddalärare, bor i en stad, jobbar i en annan. Grejer.

 

Kontakta mig:
kaffepausenblogg@gmail.com

 

Länkar:

Amanda.

Andetag.

Christa.

Ellen.

Häxbrygd.

Linn Jung.

Litterarum.

Nanó.

Vanessa.

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

06.06, 16:41Game of Thrones. av Petra
03.06, 08:02Slutetpåläsåretångesten. av Pensionerad lärare
26.04, 14:00Game of Thrones. av Karolina